Viktig information om bloggen

Denna blogg uppdateras inte längre. Jag har tyvärr inte längre möjlighet att svara på frågor. Jag säljer inte pärlor/smyckeskomponenter eller smycken.

söndag 30 november 2008

Mönstertips/lästips: "Ribbon flower jewelry"




Då och då tycker jag om att skapa smycken med blommor sydda av band. Det började med att jag använde färdiga tygblommor från sy- och hobbybutiker, men snart ville jag använda vackrare blommor, vilket ledde till att jag upptäckte ribbon flowermaking, som används främst till att skapa dekorationer till damhattar eller, förr, till klänningsdekor. Blommorna kan dock även användas till smycken.

Jag ska inte gå in på alla instruktioner till blommor som finns på nätet, utan vill istället ska jag tipsa om lite smyckesinstruktioner. Helen Gibb, vars böcker jag lärt mig de flesta blommorna från, är en återkommande gäst hos Carol Duvall Show. Instruktioner till det hon gjort där hittar du hos HGTV. Främst är det saker för hemmet, men du hittar också Ribbon Flower Brooch, Ribbon Pendants och Ribbon Rose Pin. Smycken är annorlunda och romantiska med inspiration från gågna tider.

För bättre steg-för-steginstruktioner, bilder och andra smycken, se Helen Gibbs böcker och DVD. Själv rekommenderar jag gärna The Secrets of Fashioning Ribbon Flowers. Heirlooms for the Next Generation (1998, Krause Publications), som är boken jag använt. Hon har även skrivit några nyare böcker. Nämnda bok kan vara svår att hitta då den är slutsåld, men Helen Gibb säljer den på sin hemsida om du inte vill köpa begagnat. På hemsidan säljer hon även andra av henne författae böcker, material samt kit till andra smycken. Väl värt en titt för romantikern som vill göra något annorlunda och feminint.



Kultur: Glödande silke -- Sonja Hahn-Ekbergs smycken


För något år sedan fick jag för mig att jag ville lära mig mer om svenska smyckeskonstnärer och råkade på en bok om svensk smyckeskonst under 1900-talet. En hel del tilltalade mig inte alls. Det var för tråkigt eller för märkt av sin tidsepok. Visst hittade jag undantag, men det som gjorde mig betagen var ett smycke jag inte trodde jag skulle hitta i boken. Efter sida upp och sida ned av silver strålade plötsligt ett fascinerande smycke framför mig. Skapat i intensivt blått med inslag av ljusare blå och rödcerise i lager på lager. Silkestrådarna som halsbandet var skapat av glödde. Snabbt vände jag blad och läste att halssmycket var skapat av Sonja Hahn-Ekberg. Vem?, undrade jag som hade känt igen en del av "gubbarna" på föregående sidor. Jag färgkopierade av bilden med uselt resultat, men utan kopian ville jag inte lämna tillbaks boken.

Det blev början på ett sökande efter mer information om denna smyckeskonstnär som fångat mitt intresse rejält. Ett sökande som ledde till att jag gjorde något så ovanligt som köpte en bok -- till fullpris -- om en konstnär: Textila juveler. Sonja Hahn-Ekberg Smyckekonstnär av Lillemor Derr (2002, Carlssons). En bok jag gärna rekommenderar dels för att lära sig mer om Sonja och dels för alla de färgintensiva bilderna på hennes smycken. Färgstarka silkestrådar med vacker lyster mot svart bakgrund.

Sonja föddes i Åbo 1921 i ett musikaliskt hem. I tjugoårsåldern kommer hon som student till Sverige tillsammans med sin svenske fästman för studier i Lund. Nu händer det som hänt många av oss pärlare. Av en slump tillverkar hon ett smycke. Efter några fester efter varandra känner hon för att förnya sin klänning, men ekonomin tillåter det inte. Så istället gör hon själv en brosch av garn och pärlor. Efter dem följer ännu fler smycken och accessoarer. På 60-talet, frånskild och med en son, får hon plötsligt mer tid över till sitt skapande då hennes mor flyttar till dem i Kalmar. På sin lediga tid från jobbet som pianopedagog börjar hon skapa smycken och redan 1960 ställer hon ut dem på Kalmar Hemslöjd. Med tiden blir utställningarna fler och hon deltar framgångsrikt inte bara i Sverige och våra nordiska grannländer. Hennes smycken visas i länder som Japan, USA och Mexiko.

Från början är hennes broscher -- sedda ur min 80-talistsynvinkel -- typiskt 60-tal med dova färger i lin- och bomullsgarn, en hel del pärlor och mönster. Med tiden börjar hon använda starkare färger och sitt signum, trådar av silke som hon repar ur tygbitar av thaisiden. 1986 går hon i pension -- upp tills dess har hon kombinerat sitt konstnärsskap med jobbet som pianolärare -- och får mer tid till sina smycken. Hon börjar tillverka enbart halssmycken och går mot en renare och stramare form med färre pärlor, muttrar och andra dekorationer. Vissa smycken har dock fortfarande en bit sten, metall eller trä. Dessutom, till skillnad från i hennes första smycken, skapar hon verk utifrån något som gett henne en stark upplevelse: människoöden, reaktioner mot krig och förtryck, miljöhot, naturupplevelser, arkitektur, konst med mera.

Förenklat så tillverkades smyckena genom att hon virade tunna, tunna trådar kring utklippta stommar av papp. Pappen fuktades så att den kunde böjas och formas och sedan sättas samman med minimala, osynliga stygn på ett underlag. Stommen skapades av slaktade elkablar, som smycket monterades på. Slutligen kunde hon brodera fast lite guldtråd, fästa en metallbit el liknande. Hon har kallat processen för "ett roligt helvete". Arbetet var intensivt och krävde stor koncentration. Ett smycke kunde ta månader att färdigställa och Sonja släppte det inte ifrån sig förrän varje liten tråd eller pärla satt på exakt rätt plats. Milimeterprecision som ofta krävde att hon fick repa upp och göra om -- men aldrig ge upp! Resultatet var smycken som är underbara och unika. Jag har aldrig sett något liknande hennes smyckeskonst.

Sonja Hahn-Ekberg dog i september i år. Hon är representerad på Oslos Kunstindustrimuseet, Nationalmuseum, Kalmar konstmuseum, Malmö konstmuseum samt Röhsska museet i Göteborg.

lördag 29 november 2008

Mönstertips: Vänskapsband


När jag gick på mellanstadiet knöts jag då och då s k vänskapsband av broderigarn. Kanske dags att ta upp det igen? Denna hobby, som attraherar både killar och tjejer.

På engelska kallas armbanden för friendship bracelet eller brazilian bracelet. Det senare då armbanden har sitt ursprung i Cental- och Sydamerika. Enligt All About Jewellery Making, citerandes en bok i ämnet, finns det en legend knuten till armbanden. Personen som får ett armband av sin vän ska i det ögonblick denne knyter armbandet om handleden önska något. Sedan får armbandet inte tas av utan bäras tills det nöts av. I det ögonblicket kommer önskningen att infrias.

Tekniken som används till vänskapsband är några få makraméknutar, som även är desamma som används i cavandoli knotting (se Makramé med mera): dubbla halvslag och reverserande halvslag. Den enklaste varianten av mönster är det randiga som skapas genom att använda trådar i olika färger och knyts med dubbla halvslag från vänster till höger -- eller tvärtom om du tycker det är enklare. För instruktioner, av en svensk men på engelska, se denna nybörjarguide (pdf). Han har även gjort en instruktionsvideo som du hittar på YouTube. Därifrån kan du också hitta till än fler videor.

Svenskspråkiga instruktioner till olika vänskapsband hittar du hos Järbo Garn (pdf) samt även här. Mönster, forum och galleri om vänskapsband hittar du hos ovan nämnde Stefan Hedmans sida Friendship bracelets samt Heather's Friendship Bracelets. Se även tjeckiska Náramky přátelství, där du bl a hittar ett drakmönster, och How-to-make-jewelry.com. Eftersom det trots allt är en pärlblogg så måste jag också speciellt nämna Freundschaftsbaender.at där det finns instruktioner till vänskapsband med pärlor (under Muster=mönster). Samt även andra mönster så klart.

Varianter: Det finns också en del andra typer av armband som kallas för vänskaps- eller kompisband, t ex armband av slät- eller spiralknutar eller lindade armband. De senare har jag själv också gjort i syslöjden, men har inte hittat instruktioner att dela med mig av. Kanske att jag skriver några själv i framtiden. Tills dess kan du se en bild på denna version här. Jag har även sett japanska snoddar -- dvs enkla varianter av kumihimo -- och tvinnade armband som kallats för vänskapsband. Jag har skrivit mer om japanska snoddar här.


*Credits: Foto från rbatina (Flickr).*

fredag 28 november 2008

Teknik: Makramé med mera

De som upplevt 70-talets makramésmycken kanske springer skikandes åt andra hållet just nu, men faktum är att makramén har förändrats mycket nu när den åter är i ropet som smyckes- och pärlteknik. Numer används tunnare och färggladare snören kombinerat med vackra pärlor av varierande material från trä till äkta silver, vilket är orsaken till att moderna makramésmycken ofta kallas mikromakramé. Men eftersom gamla fördomar lever kvar föredrar vissa pärlare att säga att de gör knutna smycken för att inte skrämma bort potentiella kunder. Förhoppningsvis lär dock fler smyckesköpare upptäcka den nya makramén. Makramé är ursprungligen en mångtusenårigt teknik från Mellanöstern som från början användes av både praktiska och dekorativa skäl för att avsluta varptrådarna på vävar.


Grunderna
De grundläggande knutarna kan du lära dig på denna svenska makramésida och hos Panduro. Fler instruktioner hittar du i makraméböcker på ditt närmaste bibliotek -- och har du tur har inget lånat böckerna på tjugo år så du kan få köpa dem för en billig peng. Hos jewelrymaking.about.com hittar du både instruktioner till knutar (Knot librabry) och enkla projekt. Även hos Elaine hittar du instruktioner, inte minst till variationer på "rutor". Se också Basic Macrame Knots part 1 och part 2. Det finns också flera böcker om makramésmycken som Micro-Macramé Jewelry av Joan Babcock, Beaded Macramé Jewelry av Sherri Haab och Kris Buchanans bokserie The All New Micro Macrame.

Vanligaste trådarna att knyta med är nylontråd (Mac-Cord, C-Lon Bead Cord, Conso) eller vaxad lintråd, men det finns också andra alternativ som rattail, vaxad bomull, virkgarn mm. Lädersnöre kan också vara snyggt, men tänk på att läder spricker i ytan om det böjs för mycket. Marion Hunziker-Larsen blandar in pärlsilke att knyta med. Även broderigarn kan användas, men mjukheten gör det svårare att arbeta med. På den gamla goda hippietiden användes främst tjockt hampasnöre.


Projekt
Det finns flera gratisprojekt för nybörjaren på nätet (se t ex jewelrymaking.about.com som nämndes ovan). Ett klassiskt slätknutsarmband hittar du hos IGKT. Vill du ha pärlor i armbandet finns olika varianter hos HGTV, Beading Times respektive Panduro/Hobbyidéer (där de kallas lyckoarmband). För en "rasselvariant" se R&T:s Meteor Bracelet samt matchande Meteor Ring (pdf). Observera att dessa har lite högre svårighetsgrad. Moderna pärlsmycken hittar du i Sherri Haabs Pearls and Crystals Macramé Bracelet och söta Macramé Earrings. Även Donna Littlewood, KnotGypsy, har två gratisprojekt: Spirals Key Chain och Spirals Anklet or Bracelet. Annika De Groot har ett halsband: Aspen Choker (pdf-fil). Hur du gör en makraméknut för reglerbara armband hittar du här. CC Hobby har instruktioner till ett romantiskt armband.

Makramé med lädersnöre finner du hos Create Your Style, CCHobby, Irina Serbina (på DIY Network), Michaels (josefinknutar), R&T Cowgirl Bracelet och Winter Crocus Bracelet samt, i mocka, hos Beadalon.

Betalmönster och kit hittar du bl a hos Bead & Button, KnotGypsy, The ArTTable, Jewels in Fiber (obs! Du måste kontakta Marion för att få access till sidan med avancerade kit), White Swan Online Macramé Beading Class. B&B har också ett häfte, som innehåller sju projekt, varav alla utom Irina Serbinas läderchoker finns att köpa separat. Missa inte heller detta sötvattenspärlarmband. Bead-Patterns.com har några mönster du hittar om du söker på "macrame". Missa inte Christmas pendant or tree ornament, Bazillion Beads necklace samt Beginner necklace där pärlorna broderats på halsbandet efteråt istället för att träs på trådarna som vanligen görs.

I metalltråd: Det går också bra att knyta makramé med metalltråd, se t ex Keren Peleds armband.


Cavandoli
Cavandoli knotting eller cavandoli tapestry knotting är en variant av makramé där vanligen bara vertikala och horisontella dubbla halvslag används för att knyta täta arbeten. Kallas även half hitching på engelska. Genom att använda en färg på "varptrådarna" och en annan på "inslaget" kan knytaren göra mönster när hon eller han byter från vertikala till horisontella knutar och vice versa. I den enklaste versionen används bara två färger, men det går också att använda fler, antingen bara i varpen eller så kan också inslaget bytas. Joan Babcock har tre cavandoliprojekt i sin bok Micro-Macramé Jewelry. Tips and Techniques for Knotting with Beads (2005, Joan Babcocks Design). Även Marion Hunziker-Larsen använder cavandoli i sina verk (och kit). Grundinstruktioner -- tyvärr helt utan bilder -- hittar du här. Vill du bara lära dig knutarna, se denna sida. Vänskapsband kan ses som en typ av cavandoli, se mönster här.

Andra knutna pärlsmycken
Det finns också andra typer av knutna smycken som inte riktigt kvalar in som makramé alltid, men samtidigt är mer avancerade än de klassiska knutna pärlhalsbanden. I sin enklaste form kan det se ut som Alice Korachs Twining Vine Necklace, men det går också att variera på många sätt. Se Knotted Collage Necklace, Midnight Garden, Victorian Holiday Necklace, Climbing Vines och Joy of Drama. För att ge några snabba exempel även om det nu tyvärr bara blev betalmönster. Även min egen A Dark and Stormy Night kan ses som ett exempel på tekniken.

torsdag 27 november 2008

Teknik: Kinesiska knutar


Kinesiska knutar, eller dekorativa knutar, har sin bakgrund i folkkonst som utvecklades under Tang- och Songdynastierna (618 -- 1279 e Kr) och som populariserades senare under Ming- och Qingdynastierna. Det var också under Qing som hantverket gick från att vara slöjd till att bli erkänd som en konstform. Därifrån blommade konsten upp för att sedan nästan gå förlorad under tiden fram till och med kulturrevolutionen. Hantverket spreds också till länder som Korea (kallat maedeup) och Japan(hanamusubi).

Det finns tolv grundknutar, som allt arbete grundar sig på. Själva knutarna utförs oftast i en speciell tråd som påminner om rattail (chinese knotting cord). Vanligaste färgen är röd, som betyder lycka och välgång i Kina, men även andra färger som grön, guld, blå och svart används ibland. Vanliga motiv är blommor, skor och djur som fåglar, fiskar och drakar. Enligt folktron så kan knutarna användas antingen för att mota bort ondska eller användas som lyckoamuletter vid bröllop. Idag används för att dekorera allt från solfjädrar och vindspel till halsband och mobilsmycken. [Källa: Wikipedia]

De grundläggande knutarna kan du lära hos Yvonne Chang. Flera knutar hittar du även hos satincord.com, inklusive tips på hur du gör ett enkelt halsband samt hur du får knutarna jämnt fördelade. Se även Chinese Knotting, Chinese Knotting.org, Layhands, och Knottingartist. Den senare har även ett galleri där du kan se hur knutarna kan användas i smycken. Fler exempel på smycken med knutar hittar du hos Suzen Millodot, som skrivit boken Chinese Knots for Beaded Jewellery (Lark Books). Även Lydia Chen har skrivit flera böcker om knutar på engelska som Chinese Knotting, Fun with Chinese Knotting, och Complete Chinese Knotting (Tuttle Publishing -- du kan se utdrag ur böckerna på Amazon). På japanska finns också några böcker från hobbybokförlaget Ondori, se t ex bilder här (delvis smycken). Alla böcker utom de japanska finns att köpa i svenska internetbokhandlar.

I metalltråd: liksom många andra knutar och flätor kan kinesiska knutar även användas i trådarbete. De Cor's säljer flera tutorials till smycken av detta slag.


PS! Är du mer intresserad av olika knutar, inte bara kinesiska, kan International Guild of Knot Tyers vara en bra plats att börja på.

onsdag 26 november 2008

Pärltillverkning: Pärlor av tyg, ull och tråd

Med tyg, tråd och ull kan du göra annorlunda, och lättviktiga, pärlor i många olika stilar. Fördelen med materialvalet är att vi många gånger kan använda stuvbitar och restgarner som vi redan har hemma. Flera av teknikerna passar också bra för barn eftersom de är enkla att lära sig och inte medför riskmoment som värme eller hälsovådliga ämnen.


Ull -- tovat och filtat
Jag tänkte börja med klassikern ull. Ullpärlor saknar vanligen hål och kallas därför ibland för kulor, men eftersom de används som pärlor tar jag med dem. Hur du tovar och formar ull till pärlor kan du lära dig hos Panduro. Du hittar även instruktioner på Cut Out+Keep samt Craftsters.org. Du kan också göra tovade pärlor av garnrester, se instruktioner hos Cut Out+Keep.

Vill du göra pärlor i lite udda former kan du gå till väga som i boken Making Beautiful Beads (2002, Lark Books) där Jorie Johnson, som skrivit kapitlet 'filt' tovar ullen över en stomme. Stommen kan t ex vara en träpärla, plastring eller pärla. I samma bok ger hon också exempel på hur du kan dekorera eller färga dina ullpärlor samt skapa filtade snören för smyckena.

Ett alternativ till tovning är filtning med nål, som inte kräver såpa och vatten. Hos The Art of Megan finns instruktioner till nålfiltade cabochoner. Se också Mary MacVoys pärltutorial, som du kan köpa från Beading Daily. Grunderna i nålfiltning kan du lära hos Panduro. För tips på vad du bör tänka på när du gör ullpärlor, tovade eller filtade, se The Funky Felter.


Tyg
Tygpärlor görs enklast på samma sätt som man gör papperspärlor: med torrt tyg och lim, se Young Embroiderers Projects och Angie's Bits n Pieces. Fler instruktioner till rullade pärlor, inklusive hur du rulla flera pärlor samtidigt och materialråd hittar du hos Threads magazine. Där finns också tips på hur du gör tygvirade knappar, men jag tycker att de även skulle fungera som pärlor.

Pärlorna kan göras av bara tyg, vilket framhäver mönstret i det, eller så kan de dekoreras, t ex som Louise Duhamel/DIY Network och Heidi Lund gör med tråd, effektgarn och akrylfärg, stämplar, metalltråd mm. Ett alternativ till att använda tyg och lim är att kavla in tyget i transparent polymerlera innan du rullar ihop pärlorna. På så sätt skyddas tyget mer och färgad lera kan även användas för att ge effekter. Mer om hur du gör det kan du läsa på Glass Attic.

Nu i höstas kom en bok av Kristal Wick ut, Fabulous Fabric Beads (2008, Interweave, få en titt i boken här). Författaren är känd för sina mönstrade pärlor i sidentyg och lär här ut hur du själv kan göra egna tygpärlor. Tips kring att tillverka den här typen av pärlor kan du läsa på Beading Daily där det även finns en intervju med Kristal.

Men tygpärlor kan även göras på andra vis. Se t ex Fabric Foam Beads på Craft Chi, som i princip är sydda och vadderade pärlor. Carmi har en tutorial till Stuffed Yo Yo Beads, som påminner om frökapslar. På Instructables hittar du dessa broderade pärlor. På HGTV finns instruktioner till symaskinsbroderade tygörhängen. Busiga och trassliga pärlor hittar du tutorials till på Girl Gone Thread Wild och Cut Out+Keep. Slutligen kan du även göra tygpärlor genom att klä en pärla med tyg som limmas fast. Se instruktioner hos DIY Network och Tangled Thread.


Tråd och garn
Flera av pärlorna ovan är dekorerade eller kan dekoreras med broderigarn, sytråd, virkgarn osv. Men du kan också göra pärlor av bara garn. Vanligast är virkade pärlor där du täcker en pärla med virkningen. Virkade pärlor kan göras med eller utan pärlor, dvs virkade eller pärlvirkade. Principen är dock densamma. Instruktioner för flera olika virkade pärlor hittar du hos Craftsters.org. Se även Snowmen Earrings på Beading Daily. Pärlvirkade pärlor kan du lära dig hos Perlenhaekeln (även på engelska) samt, i annorlunda version, hos beadcrochet.com (scrolla nedåt till Crocheted Beaded Beads). Beadwrangler har också instruktioner till Berry Beads.

Stickning är inte lika vanligt, men hos Swallow Hill Creations kan du åtminstone hitta instruktioner till pärlstickade "bollar". De finns också i en pärlvirkad version.

En teknik som förr användes för att dekorera runda knappar var att täcka dem med spetssöm, en typ av langettstygn som sys ovanpå tyget. Resultatet påminner lite om vikingastickning. Tyvärr har jag inte hittat några instruktioner på nätet, men ta en titt i handarbetsböckerna på biblioteket så lär du hitta instruktioner. Foto på en langettstygnstäckt pärla hittar du sist i inlägget Basket weave, twining och netting.

En klassisk typ av pärlor du även kan köpa i butik är runda trä- eller plastpärlor som virats med garn, tråd eller snöre (t ex tunn rattail eller bomullessnöre). Dessa kan du själv enkelt göra genom att applicera lim på en pärla och lägga på tråden. Instruktioner finns hos CC Hobby och se även garnpärlorna på Cut Out+Keep, som görs med sugrör som bas. Pärlhattar döljer fula skarvar vid hålen. En pärla kan också täckas av en knut som Monkey's Fist. Då klipper du av trådändarna intill pärlan istället.

tisdag 25 november 2008

Lästips: Keltiska knutar för smycken


Suzen Millodot: Celtic Knots for Beaded Jewellery (2006, Search Press)

Knutar har sedan förhistorisk tid inte bara använts för praktiska ändamål. De har också haft magiska och/eller symboliska egenskaper i många, för att inte säga alla, kulturer. I magiska sammanhang kunde de antingen användas för att hålla kvar något positivt (lyckoknutar, kärleksknutar) eller skydda mot ondska eller andra dåligheter. Men de har också varit rent dekorativa och i vissa områden har knutarna utvecklats till att bli vackra och välkända dekorationer. Kinesiska knutar är ett bra exempel. Även de keltiska flätade, intrikata knutarna är igenkända och i princip lika med "det keltiska" för oss.

I sin bok Celtic Knots... lär Susan Millodot ut hur du själv kan skapa dekorativa knutar med inspiration från keltisk tradition. Vi vet inte om kelterna faktiskt gjorde knutar av snöre eller tråd eftersom inga textilier är bevarade från tiden. Det vi har är endast avbildningar i pergament och på stenmonument. Men det är dock troligt att det fanns även om vi inte vet hur de användes. Millodot har skapat knutar och flätar som är baserad på klassiska keltiska stilar, men hon har även hämtat tekniker och design från andra håll, bl a kinesiska knutar och sjömansarbete som görs idag, i sitt arbete att föra knutarna från papper och sten till snöre.

Boken inleds med lite information om keltiska knutar och en genomgång av olika trådmaterial samt hur snörena/trådarna förbereds och eventuellt färgas innan de används. Vi får också lära oss lite mer om vilka kelterna var och varifrån de kom till brittiska öarna. Därefter följer 20 projekt indelade i knapp- och flätknutar, flätor, valknopar, ”åtta-kedjor” (inkl. josefinknutar) samt flätade motiv. De sistnämnda är nog speciellt de som vi förknippar med keltiskt formspråk. Du kan se bilder på knutarna (och smyckena) från boken på författarens hemsida Ornamental Knots.

Ibland kan jag tycka att boken gör sig bäst som teknikbok snarare än som mönsterbok, vilket troligen också är tanken (åtminstone delvis): det är exempelvis mer knutar än pärlor titeln till trots. Vissa smycken är helt enkelt inte min stil. Något som inte minst grundar sig i att hon har en förkärlek för färgglad rattail som inte jag delar. Däremot tycker jag de smycken hon gör i svarta läder- och bomullssnören är snygga och i vissa fall passar de både killar och tjejer. Boken har flera knutar och mönster jag gärna återvänder till. Och jag begränsar mig inte till snöre: flera av knutarna/flätorna kan även göras i (mjukglödgad) metalltråd. Knutarna kan anpassas till smycken -- och andra dekorationer -- i många olika stilar och bara fantasin sätter gränser. Boken utgår från en vacker och annorlunda tradition med stor potential.

måndag 24 november 2008

Referens: Guide till copyright, etik och credits




För många är det självklart, men för andra oförståeligt. Vad tycker du? Om du gör ett eller flera pärlarbeten efter ett mönster, får du då sälja dem? Och om du blir väldigt inspirerad av ett smycke och kopierar det? Eller om du bara halvt om halvt använder någon annans design?

Vissa menar att pärlare som publicerar mönster får skylla sig själva om någon vill sälja pärlarbeten de gjort efter mönstren. Avslöjar man hur det görs så får man finna sig i att bli kopierad. Ytterligare vissa tycker att detta även gäller personer som visar sina smycken på nätet: är man så ”dum” så får man skylla sig själv när någon kopierar. Men det finns något som heter upphovsrätt. Och något som heter etik. Mönster du hittar i tidningar och böcker brukar ha någon form av text som de jag saxat ut ovan (klicka på bilden för förstoring). Mönster är först och främst något som publiceras för att vi ska få möjlighet att lära oss en teknik eller för vårt personliga nöje.

Vad du får och inte får göra baseras på en kombination av upphovsrättslagstiftning och etiska riktlinjer. Bara lagstiftningen är, som lagar alltid är, omfångsrik och jag har inte tillräckliga kunskaper för att gå på djupet. Se detta mer som en kortfattad introduktion. Jag kommer att bara beröra denna stundtals hetsiga debatt som flyktigast, men det kan alltså vara bra att påminna om att det finns väldigt olika syn på upphovsrätt och etik bland pärlare.


Upphovsrätten
Enligt regeringsformen, en av Sveriges fyra grundlagar, har författare, konstnärer och fotografer rätt till sina verk. Upphovsrätten, copyright på engelska, regleras av den lag som vanligen kallas upphovsrättslagen. Sådana lagar finns i de flesta länder i världen och har kommit att bli allt viktigare med åren då piratkopiering och plagiering blivit vanligt samtidigt som det finns mer och mer pengar i de så kallade immateriella rättigheterna. Dock började det internationella samarbetet kring upphovsrätt faktiskt redan på 1880-talet.
För att ett verk ska skyddas av rätten så krävs att det har en viss grad av originalitet och självständighet, vilket kallas verkshöjd. Ett enkelt trätt halsband eller klassiskt pärlörhängen uppfyller oftast inte detta krav. Upphovsrätten innehar upphovsmannen och den omfattar ett ekonomiskt och ett ideellt skydd. Personen har men andra ord ensamrätt att dels utnyttja verket ekonomiskt (t ex genom att sälja, hyra ut, sprida, visa upp eller kopiera det) och dels att omnämnas som upphovsman ”i den omfattning som god sed kräver” samt att verket inte ändras eller framförs på ett sätt som kränker dennes anseende.
Du behöver inte skriva ut att verket är upphovsrättsskyddat, t ex med ett ©, för att lagen ska gälla. Inte heller måste du registrera verket eller din verksamhet. Så fort du för ned något på ett papper eller färdigställer ett arbete så är det automatiskt skyddat. Som svensk är ditt verk också skyddat i andra länder genom Bernkonventionen och andra internationella överenskommelser. Och vice versa. En person kan ge upp sin upphovsrätt också, vilket kanske främst är vanligt med foton (en del av fotona på denna blogg är just copyrightfria i enlighet med GNU).
När det gäller mönster och instruktioner/tutorials finns det två upphovsrätter att ta i beaktande. Dels själva smycket/pärlarbetet och dels själva texten. Däremot kan inte själva metoden eller tekniken som används skyddas av lagen – en viktig skillnad. Bara för att pärlaren visar hur du gör en kopia av hennes verk innebär inte att hon överlåter sin upphovsrätt till läsaren. Den tillhör bara henne, liksom texten är hennes. Vissa pärlare tycker det är helt ok om du kopierar deras arbete som de lär ut så länge du inte kopierar deras text. Andra tycker det är ok att du kopierar deras arbete i liten skala och endast för fickpengar (pin money) medan de inte accepterar att du massproducerar deras grejer. Ytterligare andra ser helst att du inte alls använder deras smycken för kommersiella ändamål. Deras inställning stöds av upphovsrätten, men det handlar också om etik.

Etik för pärlare

Bara för att lagen inte förbjuder något innebär det dock inte att vi är fria att göra det. Minst lika mycket som vi fogar oss efter lagar så lever vi efter etik och moral. Det som är lagligt är inte nödvändigtvis rätt. År 2006 satte sig chefredaktörerna för flera amerikanska pärltidningar ned för att sammanfatta pärlarnas etiska riktlinjer så som de ville arbeta efter. Resultatet blev fyra punkter:
  • Det är oetiskt att kopiera en annan pärlares arbete utan dennes tillstånd
  • Det är oetiskt att kopiera ett arbete som publicerats i en tidning, bok eller på en hemsida och visa upp det under förespegling att det är ett originalverk, oavsett sammanhang.
  • Det är oetiskt att lära ut ett projekt som har publicerats i en tidning, bok eller på en hemsida utan pärlarens tillstånd. [som lärare]
  • Det är oetiskt att lära ut ett projekt som man lärt sig på en annan lärares kurs.
Är du osäker är det alltid bättre att be om tillstånd en gång för mycket än en gång för lite. Många pärlare är generösa människor, som inte bara vill lära ut utan även tillåter att deras verk används av andra. Läs mer om dessa riktlinjer här (pdf). Du kan också testa dig själv i Beadworks Ethics in Beadwork Quiz.
Att enbart byta färg på ett arbete, ändra längden eller använda runda pärlor istället för fyrkantiga är inte att modifiera ett mönster så mycket att det kan ses som en ny design. Någonstans når man en punkt där man utvecklat någons mönster i den grad att det är ett nytt arbete. Men exakt var gränsen går mellan en design som är någon annans och en design man själv arbetat fram är svårt att säga generellt. Etik kan, som Marlene Blessing uttrycker det, alltid koncentreras ned till den gyllene regeln: gör inte mot en annan pärlare vad du inte vill att denne ska göra dig.
Måste man då följa de etiska reglerna? Det finns ingen lagstiftning som får dig fälld om du bryter en riktlinje som inte också är lag, men du riskerar att förlora ditt förtroende i pärlvärlden. Mary Tafoya poängterar att etik alltid är den enskilde individens val och att vi visserligen ska lyssna på gruppen, men i slutänden välja att följa etiska koder för att de är rätta, inte för att vi är rädda för att frysas ut av andra (vilket är en större risk i USA är i Sverige skulle jag tro). Samtidigt får vi inte heller bli för rabiata: det är vanligt förekommande att två eller flera personer oberoende av varandra kommer på samma design så vi kan inte alltid dra slutsatsen att en person kopierar en annan på grund av bara ett enskilt verk.
En viktig anledning finns för att följa riktlinjerna: om vi som använder andras mönster missbrukar dem så kan det i förlängningen innebära att färre pärlare är beredda att publicera mönster, vilket slår tillbaka mot alla pärlare då vi blir av med våra talangfulla, inspirerande och betydelsefulla lärare. Dessutom, var ligger kreativiteten – anledningen till att åtminstone jag pärlar – i att sno någon annans design för att sälja?

Creative Commons

Flera personer som arbetar med att publicera mönster och instruktioner har på senare år anammat Creative Commons licens (CC). Creative commons är ett system som uppkom i USA som är ett alternativ till den rigida lagstiftningen och som är generösare med vad du får och inte får göra med ett verk/program. Det finns flera olika typer av alternativ till upphovsrättslagen varav CC är en. Det finns ett antal symboler som kan användas och som anger exakt vilken licens verket/mönstret lyder under, och därmed vad du får göra med det. Vanligast är att du exempelvis får använda det för icke-kommersiella ändamål. Själva instruktionerna, texten, kan ibland få användas i undervisning så länge den inte ändras. Oavsett vilken licens man väljer så ingår att upphovsmannen alltid ska få credits/erkännande. Mer om dessa symboler kan du läsa på Creative Commons svenska hemsida.

Credits/erkännande

Credits innebär att (skriftligt) erkänna en annan persons betydelse för det egna verket. Om du exempelvis visar upp ett smycke, som är gjort efter någon annans mönster eller inspirerat av någon annans verk, på din hemsida, ett forum, galleri eller liknande så förväntas du också skriva ut vem som gjort mönstret eller orginalarbetet. Att du anger namnet betyder dock på inga vis att du är fri att sälja smyckena, men om du har tillstånd att göra det förväntas du ändå ange namnet.
Jag håller ganska hårt på att det är just namnet som är det viktiga. Det är ju upphovsmannen som ska framhållas. Tyvärr är det vanligt att jag ser att personer istället skriver något i stil med ”från en bok”, ”från nätet” eller ”från [namn på pärltidning, ibland nr]”. Eller, i vissa fall, att personen inte alls säger att det är någon annans mönster. Självklart finns det även här en (svårdefinierad) gräns där influenserna från en annan pärlare är så små att de inte behöver nämnas, men när ett mönster helt eller delvis används så bör namnet finnas med. Samma sak om arbetet är starkt influerat av en annan persons design. Å andra sidan så finns det de som är generösa och anger credits även för tekniker, dvs anger under mönster en person som presenterat en teknik även om denna teknik egentligen är både välkänd och gammal (=ej upphovsrättskyddad).
Varför är det så viktigt med credits? Som jag redan varit inne på tidigare så handlar det om att erkänna en persons upphovsrätt (det är en del av den ideella rätten) och göra det etiskt riktiga, vara öppen med att en annan person varit viktig för mitt verks tillkomst. Men det finns också en annan dimension, som Bead & Buttons grundare Alice Korach var inne på:
The art world will never take beaders seriously as real artists /…/ if we don’t play by their rules and establish a chain of continuity, history, and credit for technique and inspiration for each of our works. (Citerad av Ann Dee Allen).
Med andra ord: om pärlarbete ska respekteras som konst eller konsthantverk så måste vi behandla arbetena så som andra konstverk behandlas. Pärlarbeten ska ses som originalverk, som skapas av en person med även influeras av våra föregångare. Och som pärlare bidrar vi till denna statushöjning genom att vara öppna med våra inspirationskällor samtidigt som vi skapar och utveckla vårar egna verk, inte genom att kopiera och massproducera andras arbeten.


Källor:
Allen, Ann Dee (2007): From the Editor. Bead & Button August 2007.
Blessing, Marlene (2006): Do the Right Thing! Copyright, Ethics and You. Beadwork June/July 2006.
Brooks, Mindy: Beader’s Ethics. Bead & Button.
Creative Commons
Morgan, Paula/all about Beadwork: Ethics and Copyright for Beaders.
Nationalencyklopedin
Tafoya, Mary (2007): Who Owns the Stitches? Ethics in Beadland. Beadwork October/November 2007.

söndag 23 november 2008

Mönstertips: Örhängen utan dingel

Det finns många typer av örhängen, men på pärlsajter är det framför allt örhängen med olika typer av "dingel". Här tänkte jag, med inspiration från en gammal tråd på PP, ge lite exempel på örhängen utan dingel. Från klassiska pärlstift till klusterörhängen, samt avslutningsvis även lite hängande, stel örhängen. Fokus är dock på örhängen, som inte hänger nedanför örsnibben.

De klassiska pärlörhängena gör du genom att helt enkelt limma fast en halvborrad pärla på en örstickare. Se instruktioner här. Det finns flera olika modeller på örstickare att välja mellan i pärl- och silversmidesbutiker, men du kan också göra dina egna pärlstift, se t ex Aden Angier, de Cor's eller wire-sculpture.com. Ett annat enkelt alternativ är att köpa örstickare med infattning där du endast behöver köpa en cabochon eller slipad sten till, som enkelt fästs med eller utan verktyg (se exempel hos Kernowcraft, deras utbud av örhängesfattning finner du här).

För dig som gillar trådarbete säljer De Cor's även tutorials till två andra nätta örhängen: Passiflora studs som är en dekorativ knut och Flora studs som är lite "busigare" och med pärlor. Se även Wire Bliss enklare örstickare med pärla, Jeanette Blix Ryans silvertråds"snurrar" och Ornate button earrings från kända Magdalena's Atelier.

Föredrar du sydda tekniker så har FMG instruktioner, gratis, på eleganta "silver"örhängen i netting. Rekommenderas! Det gör jag även med Zsuzsis fina örhängen Lala. Till skillnad från många liknande örhängen verkar hon inte använda silar. Rita Sova har mönster till Gem Studded Earrings, som åtminstone på håll ser ut som smidda smycken. Se även Pamela Welborns Flower Earring Jackets. "Earring jackets" är inte örhängen så mycket som en prydnad du fäster på ett befintligt par örstickare. Kul grej jag faktiskt inte hört talas om förr.

Silar
är perfekta för att göra "dingelfria" örhängen, den typ jag brukar kalla "tantörhängen". Se t ex Jans kristallörhängen, FMG:s swarovski- och delicaörhängen eller Sweetpeas RAW-varianter. Fler örhängen med silar hittar du i inlägget Vad du kan använda silar till.

En annan typ av örhängen är de som ibland kallas "ear vines" (dock ej att förväxlas med cuffs), som slingrar sig upp på örat från hålet i örsnibben. Instruktioner på en variant av vines hittar du hos wire-sculpture.com. Ear vines kan varieras på olika sätt och göras längre eller kortare efter tycker och smak.

Vill du ha örhängen som "hänger ned", men inte är för rörliga finns det olika alternativ. Eller varför inte göra lucitörhängen? Du kan också göra pärlbroderade örhängen, som enkelt fästs på örstickare. Just de i exemplet är ganska stora, men du kan ju även göra betydligt nättare varianter. Det finns också en variant som liknar creoler men är bredare och mer dekorerade, se Beaded Arc Earrings, Curves Ahead, Fabulous Hoops och Posted Hoop Earrings för exempel. Annars är kanske creoler som du surrar fast pärlor på vanligast, men de är också rörligare. Se t ex Zhu Beading Hoops, Beaded Hoops, Beaded Double Hoops samt Wire Wrapped Hoop Earrings. Du kan också göra som Anna Nehs och täcka ringarna med pärlvirkning.

lördag 22 november 2008

Teknik: Gör dina egna örstickare och -krokar

Örkrokar och örstickare är inte så komplicerade att göra när man väl fått till rätt proportioner. Nedan följer instruktioner till olika typer av krokar och stickare där du förhoppningsvis hittar något som passar din stil.

Fördelen med att göra sina egna örhängesdelar är att de kan göras personliga, t ex genom form, material eller dekor. Vill du t ex har örhängen i niob, titan eller koppar finns det kanske inte så många varianter i din pärlbutik. Du kan också göra örhängen som går i samma stil som hänget du sätter på dem. Samtidigt tar det lite tid så ibland är det billigare och snabbare att köpa färdiga. För en diskussion om detta samt hur du räknar ut kostnaden för dina egentillverkade krokar, se Ear Wires -- Make or Buy? på jewelrylessons.com.

Kärt barn har många namn heter det och det stämmer även örhängen. Jag har försökt använda de namn jag oftast hört och satt alternativa svenska och engelska alternativa namn inom parentes. Hur du gör cuffs, örhängen som inte kräver hål i öronen, kan du läsa under Clips, örskruvar och cuffs.


Örstickare
Örstickare (örstift, ear studs, post earrings, posts) består av en bit rak metalltråd som sätts fast i örat. Hur du gör klassiska pärlörhängen med egna stift kan du lära hos wire-sculpture.com eller, i en elegantare tappning, av de'Cors. Ett annat alternativ är att göra örstickare med en ögla för hänge, se Wig Jig. Spiralen kan också dekoreras, t ex som hos Gailavira, som coilar den (missa inte Student Gallery t h där du kan se varianter av örhängen baserade på hennes tutorial). Instruktioner för denna typ hittar du även i t ex boken Pärlteknik (2007, Prisma) av Sarah Withers och Stephanie Burnham (där du även hittar örkrokar). Ytterligare en variant är att göra örstickare med ett fast hänge, som i Fun Jewelry Ear Wires eller varför inte testa The Wire Jewelers annorlunda örstickare med ringar.

Om du vill löda så kan du också enkelt göra örstickare genom att löda en tråd på t ex en lite metallplatta, se instruktioner hos Ganoksin eller Silverarbete för nybörjare.

TIPS: Örstickare har ofta ett litet "hack", som litter i stiftet en bit bakom snurrebussen. Detta hack kan du göra genom att du tar en tunn rundtång, klämmer åt och för runt stiftet.


Örkrokar
Örkrokar (french hook ear wires, shepherd's crook earwires) är troligen den vanligaste typen av egentillverkade örkrokar och följdaktligen finns det en hel uppsjö sajter med instruktioner på nätet. En tutorial på svenska hittar du här. Videoinstruktioner hittar du hos Art Jewelry. Hos Wig Jig kan du lära dig att göra krokar med hjälp av en mönsterjigg (saknar du större 'pegs', se SoftFlexGirl instruktioner). En klassisk variant är att göra en kula på tråden innan du formar örhängen, men du kan också löda fast metall som i Nanz Aalunds Golden Opportunity. Du kan även variera genom att göra en spiral på änden eller kanske öglor. Ännu ett alternativ är att fästa en pärla på kroken. Hos jewelrymaking.about.com finns instruktioner på liknande örkrokar, men som tillverkas "baklänges".

Krokar kan varieras på många, många sätt. Här följer länkar till lite olika modeller jag hittat på nätet: lååånga krokar (betalmönster), "skruvade", runda krokar (se även WigJig), ellipsformade (scrolla nedåt), "sleek wire bars", "paper clips", upp-och-nedvänt V/rombformade, kvadratiska, rektangulära, "trassliga", "säkerhetsnålar" samt spiraler och klädhängare.

Visste du att det även finns verktyg för att forma örkrokar? Eurotool gör en speciell manick kallad Easy Ear Wire för den som tycker det är svårt att göra sina egna krokar jämna.

TIPS: Om du gör örkrokar som exempelvis de med spiral på öglan (se första stycket) kan du lämna lite mellanrum mellan kroken och spiralen. Då får du örkrokar där kunden själv på ett enkelt vis kan byta ut hängen à la Pandoras Mix & Match. Marie Cristine har instruktioner till en annan variant av Interchangeable Coiled Ear wires.


Låsbara örkrokar
En ganska populär variant på örkrokar är den typ som har en hake nedtill, vilket minskar risken att bäraren tappar sina örhängen. Namn jag sett på dessa är låsbara örkrokar och kidney earwires. Hur du gör dessa kan du lära på wire-sculpture.com. Hos Wig Jig hittar du en lite udda variant på dessa, kallade lock back earrings.


Creoler
Creoler (hoops) används dels om ringar som är "öppna" på baksidan, lite i stil med örstickare, och ringar där ändarna fästs samman. Hos Wig Jig hittar du också instruktioner till 'coilade' creoler. Enkla ringar hittar du hos wire-sculpture.com. Sådana ringar kan även böjas till så de blir mer droppformade, fyrkantiga eller vilken form du nu föredrar. En variant hittar du också på Youtube.


Snurrebussar
Du kan även tillverka din egna snurrebussar (butterfly nuts, scroll), även om det innebär en del jobb. Instruktioner hittar du t ex i Frants Kristensens bok Silverarbete för nybörjare (1999, ICA Bokförlag).

fredag 21 november 2008

Tillbehör/teknik: Clips, örskruvar och cuffs -- örhängen som inte kräver hål


~*~ 
OBS! Jag har nu skrivit en ny bättre introduktion till clips med mera. Se Guide till örhängen för de utan hål i öronen. Denna text kommer att ligga kvar, men jag rekommenderar att du läser den nya, förbättrade guiden istället.
 ~*~

 
Jag skulle vilja dela upp örhängen som inte kräver håltagning i tre typer. Först finns det clips och örskruvar som används på samma sätt och liknar "vanliga" örhängen. Sedan finns det 'cuffs', som fästs längre upp på örat. Slutligen finns det en typ av örsmycken som på engelska också kallas cuffs, men som ligger runt själva örat. De två senare kan även kombineras med örhängen som sitter i örsnibben. Vissa av dessa kan du köpa i din pärlbutik medan andra är sådana du själv kan tillverka. På bilden ovan syns endast butiksköpta varianter.


Färdigköpta

En vanlig variant av örhängen är clips (clip-ons). Clips finns i olika utförande: vissa har små eller stora plattor, som på fotot ovan och andra har t ex silar. Clipsen ovan är av modell större, men det finns också betydligt nättare varianter. Gemensamt är att clips är kända för att sitta hårt för att inte ramla av och kan bli ganska plågsamma att bära emellanåt. Det finns kuddar att sätta på clipsen för att minska trycket. Det finns varianter som andra paret från höger på fotot. Dessa clips har en "platta" som kan justeras.

Med örskruvar (screw-backs) kan du till skillnad från vanliga clips justera hur hårt örhängen sitter fast med hjälp av en liten skruv. Den vanligaste modellen har också gångjärn så att du lätt kan få på örhänget, men andra varianter, som mina vintageörhängen med blommotiv, saknar gångjärn. Dessa är min favorit. Nackdelen är bara att örskruvar kan vara dyra, inte minst om du vill ha dem i sterling silver. Däremot finns de i flera olika varianter, bl a antikkopparfärgade som ovan, med en peg för att limma fast halvborrade pärlor eller infattning för cabochon.

På fotot ovan finns också 'creolringar'. De är i princip likadana som clips och sittar fast genom att en spiral inuti ringen pressar en liten platta mot örat. Tyvärr är de inte särskilt starka och används med fördel utan dekoration eller med ett lätt hänge. Dessa ringar finns i olika storlekar och även i en variant med en ögla under ringen. Har bara sett dem pläterade.

En variant som inte syns på bild är magnetörhängen. Det är helt enkelt två magneter som placeras på vars en sida örsnibben. Den främre, synliga magneten kan sedan dekoreras, t ex genom att en smyckesten limmas fast på den. Även magneter passar bäst till lätta örhängen för att inte falla av. Bild på sådana örhängen kan du se här. Bilder på färdiga örhängen kan du hitta med en bildgoogling och enkla instruktioner till egna örhängen finns hos Instructables. I flera länder används massproducerade magnetörhängen till barn, men det är inte att rekommendera då små barn kan råka svälja magneterna. Tips för hur örhängen sitter kvar bättre hittar du här.

Du kan också köpa cuffs med hål för dekoration. Cuffs påminner mest om regelbara ringar och fästs i ytterkanten på örat genom att klämmas åt eller genom att läggas mot örats tjockare del (se bild här). Exempel på hur de kan dekoreras hittar du här (pdf-fil). Ibland fästs en cuff samman med en örstickare med en tunn kedja. På engelska kan ear cuffs även kallas ear vines, ear wraps och liknande.


Egentillverkade

Clips och örskruvar är komplicerade att tillverka själv om du inte är erfaren silversmed, men det finns andra örhängesdelar du kan göra själv. Främst olika typer av cuffs.

Den vanligaste varianten av cuffs, som ser ut som en bred ring kan du göra i metalltråd, finns det instruktioner till hos wire-sculpture.com. Exempel på hur de kan dekoreras hittar du här. Du kan också låta tråden "vandra" lite, som i Shala Kerrigans instruktioner, hos Jennifer Searle och M G Jewellery. En elegant variant finns i Black Diamond Ear Cuffs. Instruktioner till en maffigare, pärlad variant hittar du hos inspira/jewelrylessons.com. Där finns även Gailaviras metalltrådsvävda Woven Ear Cuffs.

En annorlunda variant, mellanting mellan de ovan och creolringar hittar du hos Wig Jig. Ser kanske inte helt bekväma ut, om jag får säga vad jag tycker, men kanske av intresse för dig?

Wig jig har också instruktioner till örsmycken som ligger runt örat. Dessa örsmycken kan dekoreras med 'dingel' som hänger antingen i den nedre öglan eller i båda två. Örhängen av den här typen användes t ex i filmen Alexander av Angelina Jolie i rollen som Olympias: klicka på länkarna för att se foton på hennes pärlörhängen respektive metallörhängen (obs! stora bilder). Istället för att bara hänga pärlor eller berlocker i öglorna kan du även göra som t ex Atelier des Elfes.

***

Imorgon: för de som har hål i öronen -- hur du tillverkar örkrokar, stickare och creoler.

torsdag 20 november 2008

Noterat: Lyxiga smyckesdelar med cz

Om du läser Beadwork har du nog redan för länge sedan stött på Ezel Findings, koreanska Hwa Soo Parks lyxiga, glittrande smyckesdelar med känsla av sedan länge försvunna tider, men ändå moderna. Jag är egentligen inte så mycket för glitter, men de här delarna har gett mig ett visst habegär. Jag tänker på allt från Hollywoods glansdagar och den klassiska elegansen till smycken från 1700- och 1800-talen. Själv skulle jag välja något klassiskt och påkostat till detta: naturligt rosa pärlor i fin kvalitet, svart glas/french jet eller liknande.

Sortimentet omfattar lås, örhängen, pärlhattar, bails och länkar. Allt i sterling silver pläterad med rhodium eller svart rhodium för hållbarhetalternativt 14 k vermeil (förgyllt silver) och bestrött med cubic zirconia. Förutom smyckesdelarna finns även bezel wire, hålmönstrade silver"remsor" för att infatta stenar. Smyckesdelarna skickas från USA.

Material: Diamanter (och simulanter)


Koh-i-noor, Cullinandiamanten, Söderns Stjärna, Blå Hopediamanten, Regentdiamanten, Akhbar Shah-diamanten och Orlovdiamanten. Det finns många legendariska diamanter. Stora, grandiosa, unika och ovärderliga. Men visste du att diamanter även finns att köpa som pärlor? Det handlar inte om de dyrbara ädelstenskvaliteterna, men väl oslipade opaka industridiamanter från Indien. Men det är väl inte illa det heller? Billiga är de inte så även i sin råa och ruggiga form betingar diamanter sitt pris.

Historia
Redan för 4 000 år sedan utvanns diamanter i Indien och de användes tidigt av kineserna för att snida jade. Fram till 1720-talet var Indien det enda diamantproducerande landet. Där hade stenarna använts sedan 300-talet som smyckestenar och även om de på den tiden inte slipades så värderades de högt pga sin hårdhet och magiska egenskaper. Diamanten var också en symbol för mod och manlighet och bars därför som värdighetstecken av de högt uppsatta. I Europa hade diamanten inte särskilt högt anseende under medeltiden, men så på 1400-talet uppfanns en ny slipmetod som gav stenen en briljans inget hade sett förr. På 1600-talet bidrog Ludvig XIV av Frankrike (1638–1715) med att popularisera diamanter genom sina stora inköp, t ex klädde han sin ämbetsdräkt från topp till tå med ädelstenarna.

1725 upptäcktes diamanter i Brasilien, vilket markant ökade tillgången, och 1866 hittade man förekomster i Sydafrika, vilket blev början på det storindustriella utvinnandet av diamanter. Ett av företagen verksamma i Sydafrika var det idag starka DeBeers, som i princip bestämmer priserna på rådiamanter och nästan alla diamanter går via dem. Vid denna tid växte också en medelklass fram som började efterfråga smyckestenen och diamanten blev ädelstenarnas ädelsten. 1919 skapades så den moderna diamantslipningen av brittiske M. Tolkowsky. Han gjorde fysikalisk-optiska beräkningar för att hitta den perfekta slipformen med maximal briljans och färgspel. Denna slipning, som idag är den vanligaste, kallas briljantslipning (se fotot). Som symbol för kärlek och uthållighet blev den ett självklart val i vigselringen, inte minst i USA. Och citat som diamonds are forever och diamonds are a girls best friend känner ”alla” till.

Under senare delen av 1900-talet dök termen konfliktdiamanter/blodsdiamanter upp om diamanter som såldes av rebellgrupper och gerilla in afrikanska länder för att finansiera de blodiga inbördeskrigen. Denna handel har under flera år uppmärksammats, vilket skapat debatt och lett till arbete för att hindra konfliktdiamanter från att nå marknaden, bl a genom att diamanter certifieras. Detta arbete är känt som Kimberleyprocessen där idag 71 länder deltar (EU har en central roll i processen). Fortfarande finns det dock en mörk baksida till diamanthandeln i Afrika och det förekommer konfliktdiamanter från främst Liberia och Elfenbenskusten. Trots det finns ljusglimtar: antalet har minskat från kanske 15 % ned till 1 % av handeln. Förutom själva handeln förekommer också usla arbetsförhållanden i gruvorna, både i form av säkerhetsbrister och kränkningar av mänskliga rättigheter. Ca 2/3 av världens diamanter kommer idag från afrikanska länder som Angola, Botswana, Namibia, Sierra Leone och Sydafrika. Industridiamantpärlor kommer dock -- så vitt jag vet -- oftast från Indien.

Egenskaper
Diamanten är känd för sin extrema hårdhet, 10 på Mohs skala och därmed det hårdaste mineralet. Namnet diamant kommer från grekiskans adamas (adamante) som från början var namnet på en hård metall. Ordet betyder ’den fasta’ eller ’den obetvingliga’. Det enda slipmedel som kan användas är diamantstoft. Trots sin hårdhet är den faktiskt spröd och kan krossas vid ett slag.

Diamanten skapas av kol som utsatts för hög temperatur och tryck i magma 150 km eller djupare under markytan. Den är ljusgul eller färglös, men kan också förekomma i andra färger som ljusa nyanser av blått, rosa, grönt, brun, orange eller rött. Mer mättade nyanser av blått och rött är extremt sällsynt. Grå och svarta diamanter kallas carbonado. Den har ett högt ljusbrytningsindex och mycket stark färgdispersion, som ger den karaktäristiska briljansen och färgspelet.

Diamanter kan behandlas på olika sätt för att ’förbättras’. T ex kan man borra bort inslutningar med laser, fylla upp sprickor, ge en vit diamant en annan, trendig, färg eller förbättra dess färggrad. Diamanter värderas utifrån 4C: carat (vikt, 1 ct = 200 mg), clarity (klarhet), color (färg), cut (slipning). För mer om färggrader se här.

Syntetiska diamanter och simulanter
Diamantens höga värde och sällsynthet gör den högintressant att imitera eller, för de som inte har råd med originalet, ersätta. De första syntetiska diamanterna skapades faktiskt i Sverige, av Erik Lundblad vid ASEA:s laboratorier 1953. Idag har tekniken nått så långt att man kan tillverka syntetiska diamanter med en ädelstens grad och storlek, men dock till ett högt pris. Syntetiska diamanter är främst s k industridiamanter, som används som slipmedel och på borr, sågklingor mm. Användningsområdena är många. Som industristen räknas den diamant som pga sin form, färg och/eller andra yttre och inre fel inte säljs som ädelsten.

Cubic Zirconia (cz, kubisk zirkon) är en klassisk simulant som antingen säljs under sitt riktiga namn eller bara simulerad diamant. CZ är en kubisk form av zirkoniumdioxid och ska inte förväxlas med zirkon. Syntetisk cz har pga av sin relativt låga kostnad och synbara likhet med äkta diamant varit den viktigaste simulanten sedan 1976. Du kan även köpa cz i olika färger i form av facetterade pärlor och brioletter för smyckestillverkning.

Moissanit har på senare tid dykt upp som ett populärt substitut, som konkurrerar med cz. Det är egentligen en naturligt förekommande, sällsynt mineralform av kiselkarbid, men tillverkas också på artificell väg för att användas som simulant

Även vanlig kristallglas/strass används som ett prisvärt alternativ till diamanter, inte minst i pärlsmycken. Ju högre blyhalt och precisare slipning, dessto bättre briljans och mer likt en diamant blir kristallen. Inom detta område är Swarovski världsledande. Kristallstenar kallas ofta för diamanté på engelska.

Också bergkristall användes i historisk tid som alternativ till diamant, vilket troligen är bakgrunden till att bergkristall ofta getts olika namn som syftar på diamant. T ex är det troligt att uppteckningar om diamantförekomst i Sverige på 1600-talet egentligen handlade om bergkristall, som kallades svensk diamant.


Icke-diamanter
Det finns också flera mineral som kallas diamant utan att vara det: mexican diamond, alaska diamond och svensk diamant är alla ord för bergkristall. Colorado diamond är rökkvarts och är pyrit. Herkimer diamond (herkimer crystal) är en speciell typ av bergkristall som har en spets i varje ände, en ovanlighet som gör det eftertraktade i t ex samlingar och kristallterapi. Namnet kommer av att kristallerna återfinns i Herkimer County i New York. Herkimerkristaller finns som pärlor.


Testa äktheten
En expert kan ofta skilja simulanter från äkta diamanter bara genom att titta noga på den. Exempelvis är diamanter mer briljanta än de flesta andra material. Du kan läsa om lite olika visuella tester, som kan göras, i denna WikiHowartikel.

För att testa äktheten använder många också speciella testare, som kan köpas hos specialister på material för ädelsmide. Dessa kan skilja mellan t ex diamanter, moissanit och billigare imitationer genom att testa materialets värmeledningsförmåga. Äldre testinstrument kunde luras av moissanit, men idag kan de även skilja mellan denna avancerade imitation och diamanter. Den senaste utvecklingen har gått mot att täcka imitationerna med ett nanotunt hölje av äkta diamant i försök att lura dessa testverktyg.

Det finns även ytterligare test, varav några är destruktiva, det vill säga de kommer att skada imitationer som är bräckligare än den mycket hårda äkta diamanten.


Källor:
Amnesty Business Group
Kimberley Process
Mineral Database, Mindat
Nationalencyklopedin
Regeringen: Frågor och svar om konflikdiamanter
Wikipedia, svenska och engelska

onsdag 19 november 2008

Mönstertips: Enkla kristallkronor

På japanska Kiwas sajt kan du hitta något lite ovanligare projekt med kristaller, som sluter an lite till Valérie Rohns bok, recenserad här. Där finns 'crystal chandeliers', en sorts mini-kristallkronor utan ljus för heminredningen. De presenteras hängande i en ställning, men används som t ex fönsterdekoration. Just nu finns där tre varianter: en i crystal AB med bl a swarovskis baroquehängen, en i vinrött, en i topas samt en i vitt med imiterade pärlor för bröllopet.

De säljer en färdig metallställning för dessa kristallkronor, men med lite trådarbete eller lödning går det också att göra sin egen (se t ex Valéries bok för inspiration). Se till att göra den tålig bara då kristaller kan vara ganska tunga.

Hos Fire Mountain Gem kan du hitta instruktioner till en större swarovskikristallkrona, även den ljusfri. Lyx i silverpläterat och siam med söta kristallhjärtan. Du kan även förändra en billig kristallkrona genom att dekorera den med pärlhängen, som hos HGTV. Och vill du göra en betydligt informellare, modern "kristallkrona", se Wire Chandelier.


Missa inte heller Glittrande kristallträd, som handlar om att skapa "träd" täckta med hängande prismor eller kristalldroppar. Vill du inte göra kristallkronor av dina prismor, läs då istället Udda prismor blir till smycken, för tips på smyckesprojekt.

Lästips: Böcker för dig som gillar kristall och facetter

Gineke Root: Van Kraal tot Sieraad (2004, Cantecleer)
Christine & Sylvie Hooghe: Crystal Beaded Jewellery (2004, Search Press)
Valérie Rohn: Pampilles ambiance déco (2006, LTA Décoration)
Leane de Graaf : Kralenfantasie/Perlenphantasie/Beadfantasy/Féerie de Perles (2005, Leane Creatief) m fl [hela serien]

Fyra titlar, fyra språk. Och fyra väldigt olika böcker. Jag tänkte börja med den som skiljer ut sig mest, Valérie Rohns bok som inte är en smyckesbok. Istället handlar boken om hur du kan använa dig av swarovskikristaller för att göra ljuslyktor, servettringar, julgransprydnader, solfångarhängen, girlanger, mobiler och annat för ditt hem. Formatet för tankarna till en coffee table book. Liksom de stora bilder som täcker varje högersida. På vänstersidorna beskrivs i ord och bild hur projekten ska göras. Oftast är de relativt enkla att förstå utifrån bilderna och alla pärlor och materiallistan kompletteras med bilder på pärlorna så du behöver inte kunna franska för att få ut något av den här boken. Boken passar dig som älskar Swarovski och vill gör ditt hem lite mer glamoröst. Här är swarovskikristall inte lika med futtiga (och billiga) bicones: Valérie använder ofta både metallinfattade smyckestenar och hängen.

Vi ska hålla oss kvar i Frankrike, men en bok som jag har läst den engelska utgåvan av: systrarna Christine och Sylvie Hooghes bok. Detta är en bok för dig som vill glittra. Kristallerna, främst bicones, spelar huvudrollen här. Boken är uppdelad på smyckeset, som kan vara allt från armband och matchande örhängen till hela set från ring till halsband till hårkam. Tekniker som används är främst olika typer av cross-weaving (så som fyrkantsteknik och hana-ami). Svårighetsgraden varierar från nybörjarprojekt till liter mer komplexa kreationer, som kräver lite mer övning och tålamod. Stegen förklaras i text och tydliga illustrationer.

Gineke Root, Holland, har skrivit Van Kraal tot Sieraad och jag kan redan nu säga att jag kan inte läsa språket. Vissa ord påminner om tyskan och svenskan, vilket underlättar lite, men detta är alltså inte en bok jag faktiskt läst utan snarare lärt från foton och illustrationer. Boken är i hög grad textbaserad så om du inte kan språket är det inte en bok att rekommendera nybörjare. Men om du å andra sidan kan grunderna så har du här en bok med mycket varierande pärlsmycken. Firepolished, krysspärlor/rose montees samt i viss mån kristallpärlor är återkommande vilket är anledningen till att jag tar upp boken här. Modellerna är väldigt varierande, vilket omslaget kanske ger en indikation om. Här finns svävande halsband, smycken av tvinnad metalltråd, länkat av olika slag samt smycken i en form av cross-weaving med picoter. Det är speciellt denna del, från sidan 61 och framåt, som jag föll för. En fin mix av krysspärlor, firepolished och seeds. Denna del är också delvis illustrerad med teckningar så du kan lära dig tekniken utan att läsa texten.


Slutligen vill jag också tipsa om Leane de Graafs fyrspråkiga pärlhäften som finns i en hel serie. På bilden ovan ser du tre av dem: Kralen Magie, Kralenfantasie och Ringen. I tydliga illustrationer visar hon hur du kan skapa smycken med glaspärlor, firepolished, bicones, metallinfattade smyckestenar och krysspärlor. Tekniken är främst olika sorters cross-weaving och en del smycken är lite av ”variationer på ett tema”, vilket känns speciellt om man har flera av häftena. Jag måste dock påpeka att sedan jag kom över dessa häften har hon dock skrivit fler, varav några har delvis annorlunda inriktning. Modellerna är oftast enkla nog för en nybörjare, men även tillräckligt intressanta för vana pärlare. Plus också för att modellerna oftast visas i olika färgsättningar och ibland olika mönster.

Jag köpte dessa häften på en stormarknad där de stod bland Gütermanns pärlor (sybehörsavdelningen), men se även Leane Creatiefs hemsida.

tisdag 18 november 2008

Mönstertips: Strass och bling-bling

Många gilla glitter och glamour. Själv föredrar jag på sin höjd charlottes och firepolished, men för den som gillar strass, kristallglitter och smycken som syns på festen kommer här lite tips för hur du kan använda smyckesstenar (fancy stones) och montees. För mer info om montees, krysspärlor och mounted crystals se inlägget från 9/11. Det ska bli lite av ett glittertema i dagarna tre så håll ögonen öppna imorgon för boktips för dig som gillar bling och glans.

Vill du ha en diamantring, men ingen vill köpa dig en -- varför inte trä din egen av chaton montees? Kiwa har instruktioner till ringen samt även armband, halsband och berlocker med budgetlyxkänsla. Även La Boutique Charlotte har flera olika mönster på smycken med swarovskistenar. Missa inte de "pärlade pärlorna" Osaro och Nayo! Passande för den kommande årstiden är även denna glittrande 'snöflinga'.

Att rama in swarovskicabochoner med pärlor är populärt i länder som Frankrike och Benelux. Instruktioner till detta kan du hitta hos exempelvis Tulipe Perles, Passion Creation (hänge och ring), Flot de Paris ringar och Biloba Bijoux (har bl a ett gratisprojekt på örhängen). Men det är inte bara på kontinenten som infattade kristaller är populära, också på japanska sajter finns mycket bling-bling. Hos Beadsmania hittar du bland annat en ring i modern bijouteristil, ett lyxigt halsband, enkelt men effektivt trätt halsband, romantiskt halsband med annorlunda smyckesten, elegant grått hänge, pastellfärgad ring, opalringar, "höstring" med pärlor fästa på stomme, romantisk vit ring, ring av kristallhjärtan, "silver och diamanter", julring samt ett armband.

Hos Parts Club hittar du en variant på tennisarmband, viktorianska länkade armband, blommiga guldörhängen, blommig ring, ruterformat hänge/halsband, maffig ring med baguette, färgglad ring, svart sammetschoker, kristallkors, blomma/kors samt ett elegant set med halsband och dinglande örhängen. Även Kiwa har en del projekt utöver de jag nämnde inledningsvis: hårsnodd med blomma, stora hårspännen med fjärilar, brosch till klassiskt pärlhalsband, fint armband/länkar, örhängen (studs), ring på filigranstomme, 'hugs & kisses'-ring, guldring, halsband med baguetter, riktigt romantiska ringar, söta blomhängen, prinsesshalsband, ringar med navetter, spretigt blomhänge, vårfräsch blomring, stora örhängen samt ett blomhänge av droppar.

Vill du ha ett klassiskt 'bibhalsband', se Jan's Jewels Emerald Bib Necklace. Fler smyckesidéer med stora smyckesstenar finner du hos Costume Jewelry Supplies finns många idéer. Där finns inte några instruktioner, men väl materiallistor.

En fin och användbar länk hittar du i Eni Okens Quarterfoil Link och se även "min" korslänk. Missa inte heller hennes Red Holiday Necklace där hon 'väver ihop' montees med metalltråd. Söta och enkla ringar kan du göra med en krysspärla som fästs ovanpå en knapp (pdf) eller mittborrad pärla. Vill du limma så kanske Jan's Jewels Pink Flower Brooch.


PS! Infattade smyckesstenar funger mycket bra att sy på silar och filigran så se även Vad du kan använda silar till och Vad du kan använda filigran till. Kristaller kan även infattas i kedjor, se exempel på hur de kan användas här.
Related Posts with Thumbnails