Viktig information om bloggen

Denna blogg uppdateras inte längre. Jag har tyvärr inte längre möjlighet att svara på frågor. Jag säljer inte pärlor/smyckeskomponenter eller smycken.

lördag 31 januari 2009

Mönstertips: Elegant eller busigt med uddar

Jag satt och gick igenom en del utskrivna mönster i min samlingen och stötte då på detta armband i cross-weaving. Kul och enkelt i lite av en caterpillar-variant. Dessutom finns det en hel del utrymme för egen tolkning. Hur skulle det t ex bli om du använde små blompärlor i uddarna istället för de stora runda pärlorna? Eller kanske chips? Färgmässigt kan du också skapa allt från eleganta till bohemiska armband med ett och samma grundmönster.

Armbandet fick mig också att komma ihåg detta set från Kiwa, som är gjort i s k chevron chain, en enkel och effektfull teknik som jag ska återkomma till nästa vecka. De har även gjort ett likadant set i vinrött. Kiwas set är stiktare och elegantare än det första armbandet -- och med stor lyxkänsla (swarovskipärlor) -- men nog skulle även detta mönster kunna varieras mycket? Två chips istället för de stora "uddpärlorna" eller lövpärlor?


Ser du en viss pärlsort återkomma? Även chips hade jag tänkt tipsa lite om senare -- dessa speciella små pärlor som man antingen älskar eller hatar.

Noterat: Annorlunda valknopspärlor

Via Art Bead Scene fick jag upp ögonen för dessa kinesiska pärlor, som även finns exempelvis hos Pärldesign och (i grått och svart) hos Nordic Beads. Kul och annorlunda textila pärlor, flätade i en så kallad valknop. Vill du inte köpa färdiga pärlor kan du göra dina egna i rattail eller s k chinese knotting cord. Instruktioner hittar du exempelvis här och -- utförligare -- hos Loren Damewood. Bra och tydliga instruktioner finns även i Suzen Millodots bok Celtic Knots for Beaded Jewellery (se min recension för mer om boken).

Noterat: Det ska vara smala armband


Jag fick några mode-/damtidningar i veckan och noterade då att det nu skulle vara smala armband, inte minst i läder och i en eklektisk mix av material. I en av tidningarna såg jag förutom standardutbudet av bijouterier från Glitter och H&M armband gjorda av vanliga runda eller flätade lädersnören, färgade lädersnören i enkla makraméarmband och något tygarmband (av tygrep och möbelband). Makraméarmbanden, 4 av 19 armband, var främst av den enkla typ som i Danmark kallas för shambalaarmband med syntettråd, men där fanns också ett lite bredare i lärkhuvuden samt ett i slätknutar av dubbla vita lädersnören.

Normalt har jag inte stor koll på trender, men om modereportagen för en gångs skull har samma smak som jag så är det värt att uppmärksamma, eller hur? Och vem tycker inte om att göra armband? Tunna armband gör det dessutom lätt att använda många på en gång.

På bilden syns några av mina armband som delvis funkar till detta mode. Uppifrån och ned: dubbelt armband av flätat pappersband, svart armband av fuskskinnrem (tänkt för snörning, finns bland sybehören) med tre löst hängande hjärtan, makraméarmband i vaxad bomullstråd och pärlor av tibetsilver, brunt äkta sidenband virat flera varv om handleden samt en flätad läderrem. Den moderiktige hade nog blandat detta med trädda och länkade halsband för en bättre mix.

Olika typer av band (som i ribbons) var populära förra året och jag hade även sett mer av dem i år, se Art Bead Scene för inspiration. Trots allt utsåg Formex 2009 till "Sagans år" och då behövs lite romantik...

fredag 30 januari 2009

Mönstertips: Mormorsrutor


Mormorsrutor är en klassiker inom virkning, men det går också att skapa liknande rutor med sydda tekniker. Här tänkte jag ta upp tre olika exempel i stil med de virkade rutorna, men som sinsemellan ser väldigt olika ut.

Till vänster på fotot ovan syns en ruta i circular square stitch, efter Dustin Wedekinds instruktioner i Beadwork August/September 2008. Tyvärr finns projektet inte att köpa separat utan du får köpa hela tidningen. Den är dock liksom square stitch alltid är, logiskt uppbyggd. Första raden består av fyra 1,5 mm cubes och andra av 11/0 seeds mellan kuberna. Sedan är varje "ring" runt mitten, inklusive seeds, ett varv var. Rutan kan göras så stor eller liten du vill.

Till höger på fotot syns mitt första test (därav färgerna) av Kim Dormans Netted Squares. Liksom Wedekind använder hon sig av en cirkulär teknik för att skapa en symmetrisk fyrkantig form. Rutan är mer komplex än föregående och får ett öppnare resultat precis som virkade rutor. En fördel med hennes instruktioner är att hon kombinerar text och tydliga illustrationer med foton så att du för varje steg inte ser bara hur pärlorna ska sys utan också hur det ser ut IRL. Plus att hon i slutet har tomma "grafpapper" så du kan designa dina egna mönster enkelt.

Båda dessa rutor kan användas enskilt, t ex i ett örhänge, eller länkas samman med fler för ett armband, halsband eller liknande.



Men ingen av dessa rutor var egentligen anledningen till att jag började fundera på mormorsrutor som tema. Det var istället den lilla swarovskirutan ovan. Rutan är gjord i single-needle right-angle weave (RAW) i "dubbla lager", se instruktioner hos Create Your Style. Grundinstruktioner till single-needle RAW finns även det på samma sajt.

Jag sydde rutan, som till skillnad från ovanstående är tredimensionell, utan en tanke på vilket mönster den skulle bilda, men snart insåg jag att mönstret som bildas påminner om just en mormorsruta. På illustrationen till höger har jag markerat pärlorna i två färger för att mönstret ska synas tydligare.

Nyhet: Soft Flex Company förannonserar "grön" nyhet

I veckans nyhetsbrev från smyckesvajertillverkaren Soft Flex Company fanns det en förhandsvisning av deras nya vajer i Extreme-serien. Den nya vajern -- i färgerna 24k gold, Sterling silver och Champagne -- är fri från tungmetaller och både vajer och rulle har anpassats för att vara återvinningsbara. Själv nylonhöljet runt vajern kommer från förnybara källor och kan liksom rullen slängas i plaståtervinningen och även ståltrådarna kan återvinnas (strikt sett får dock endast förpackningar läggas i plast- och metallåtervinningen i Sverige). Företaget kallar det för världens första gröna smyckesvajer. De tar även emot gamla rullar och vajersnuttar för återvinning, men det är inte så relevant för oss svenska kunder. Mer om vajern kan du läsa här (pdf) samt om deras miljöarbete här.

Extreme är en serie av något mer exklusiv smyckesvajer som är gjord för att synas, exempelvis för användning i svävande halsband eller zick-zacksmycken. Vajern har även blivit slitstarkare: "Diamond Abrasion Resistant".

Förutom den nya gröna vajern ger Soft Flex också en förhandstitt på en annan ny produkt: Färgad vajer som säljs i färgmatchade kit om tre rullar under namnet Trios med färgkombinationer som Serenity, Harmony och Elegant. Tanken är att de olika trådarna ska kunna användas tillsammans i ett smycke. Se alla färger här (pdf).

torsdag 29 januari 2009

Teknik: Bias-weaving/side-weaving


Bias-weaving -- eller side-weaving, som jag också sett det kallas -- är en annorlunda typ av pärlvävning, som har sitt ursprung hos indianer i Nordamerika. Enligt NativeTech, en hemsida om etnoteknologi som fokuserar på indianerna i de östra skogarna (Eastern Woodland Indian Peoples), så användes tekniken återkommande under 1600- och 1700-talet för att tillverka wampumhalsband (collars) i nordöstra Amerika. På deras hemsida finns en bild av ett sådant halsband samt en principskiss på tekniken.

Steg-för-steginstruktioner för bias-weaving hittar du däremot hos Canku Otas The Beading Series. Som synes är instruktionerna ganska fåordiga när det kommer till det rent praktiska arbetet som hur man ska hålla koll på alla trådar eller vilken vinkel det är enklast att arbeta i. Detta får du lära genom att försöka.

Jag har provat på denna teknik en gång och det jag hittills erfarit är att den troligen fungerar bäst med cylinder- eller kubformade pärlor i kombination med en lite fastare tråd som exemeplvis fireline eller grövre beroende på pärlval. Jag gjorde mitt första försök med seeds och tunn tråd, vilket inte riktigt passade tekniken. Inte som förstaförsök i alla fall. Med små pärlor -- jag använde tjeckiska 9/0 -- tar denna teknik en hel del tid.

PS! För ett modernare avslut sydde jag inte fast trådarna i en skinnbit utan fäste dem i ett speciellt flerradigt avslut av "rörtyp". Med en hållbar tråd skulle ett annat alternativ kunna vara att fästa trådarna om öglor/slutna motringar med hjälp av lärkhuvuden (en knut).

onsdag 28 januari 2009

Teknik: Tagling av snören och snoddar

I min recension av boken Smycka dig (Eriksson & Videgård, 1997) så nämnde jag att den innehöll instruktioner till att tagla. Vad innebär då detta och hur kan en smyckestillverkare eller pärlare ha nytta av denna metod?

Jo, taglingen innebär egentligen en metod att hindra ett rep eller en tamp från att gå upp i änden. Med syntetfibrer förhindras detta oftast genom att änden av repet eller snöret smält med hjälp av värme (t ex från en tändare), men detta går inte med naturfibrer. Därför surras en tunnare tråd eller snöre runt repet istället.

I smycken är det vanligaste att avsluta snören, snoddar och flätor med exempelvis avslut där änden limmas eller kläms fast (vikavslut, koner, hylsor). Att tagla är, så vitt jag vet, ovanligt, men ett alternativ till detta. I ovan nämnda bok används denna metod för halssmycken av såväl gummi- och lädersnören som japanska snoddar. Till taglingen används björntråd eller DMC-garn (vi pärlare börjar naturligvis att fundera på att använda starka pärltrådar). Det går också bra att använda tunn metalltråd (0,3 -- 0,4 mm), som Sherri Haab gör med ett par läderarmband i sin bok Designer-Style Jewelry.

Hur används taglingen rent praktiskt i smycken? Låt mig ge ett exempel. I Erikssons och Videgårds metalltrådsvirkade Cirkelsmycke viks ena änden av halsremmen ned så att en liten ögla bildas. Tråden surras fast runt om den dubblerade tråden (närmast änden). I den ögla fäst sedan en knapp som fungerar som lås. I andra änden på remmen görs likadant, men med en större ögla som går över knappen. Du kan även göra två små öglor, som du sedan fäster ett lås i.

Tydliga instruktioner för en enkel taglingsmetod finner du på svenska Wikipedia. Det finns också andra varianter, men dessa används främst när den enkla metoden inte anses hållbar nog. I smycken är detta inte ett lika stort problem (glömd dock inte att tråden måste dras ihop hårt för att hålla). Däremot kanske du är intresserad av de andra varianterna då de ser annorlunda ut.

Lästips: Väv med koppartråd och virka med enkelledare


Mariana Eriksson & Birgitta Videgård: Smycka dig. (1997, LTs förlag)

Eftersom jag nämnt denna bok flera gånger tidigare tyckte jag det var dags att presentera den på riktigt. Boken är inte särskilt ny och är troligen svår att få tag på i butik, men eftersom den skiljer sig från nyare smyckes- och pärlböcker på svenska är den värd att leta efter på bibliotek eller i antikvariat. Titeln till trots ska den inte förväxlas med pärlboken från 2001 med samma namn.

Författarna arbetar med textil utbildning, vilket märks för här figurerar tekniker som vävning (med bandgrind och bandvävstol), virkning, stickning, ryaknytning, japanska snoddar (japansk flätning, kumihimo) och tillverkning av garnbollar. Materialen som används är framför allt metalltråd och olika typer av garn och tråd, men här finns också lite mer udda material som bark, tegel, räfflat gummi, tagel, enkelledare (=tunna elkablar), putsnät och kabelstrumpa.

Vissa av projekten är väldigt inspirerande, som exempelvis de vävda metalltrådssmycken som det finns flera av, vävning med lädersnöre eller bara tanken att virka med enkelledare. En del av smyckena intresserar mig dock mer genom sitt materialval än sin design -- de är helt enkelt inte min stil då de är för stora eller klumpiga. Men det är på sätt och vis en kantanmärkning och en ren smaksak. Viktigare är då kanske att påpeka att denna bok förutsätter att du som vill göra ett virkat, stickat eller vävt smycke redan kan grunderna för de presenteras inte här. Bl a räcker det inte att kunna väva utan du måste också kunna läsa en solvnota. Dock är oftast mönstren så enkla att du inte behöver tänka på denna. Dock får du lära dig en mycket användbar teknik: tagling.

Också instruktionerna kan ibland vara allt för kortfattade för en nybörjare så kunskap i textila tekniker likväl som några försök i metalltrådssmycken behövs säkerligen för att läsaren helt ska få ut något av boken. Ibland berättas det mest i föregående om ett smycke, vilket är tillräckligt för den som är lite haj på tekniken, men inte för nybörjaren. Däremot är blandningen av material, som delvis omfattar några otraditionella sådana, till inspiration för alla som vill göra något annorlunda. För mig har boken först och främst varit en introduktion till metalltrådsvävda smycken och en idébok, inte instruktionsbok, till smycken i udda material.

Hur är då fördelningen av material? Mest för syslöjdaren eller trådarbetaren? Smycken i textila material finns det mest av (ung. 14 projekt), följt av ca 10 metalltrådsprojekt och något färre projekt i andra material. Observera dock att smyckena i "andra material" ofta kombineras med garn eller tråd, som exempelvis att väva in läderrem i koppartråd eller vira garn om en utskuren bit räfflat gummi.

Allt i allt är det bok värt att ta sig en titt på om du kommer över den och du är intresserad av att göra smycken i nämnda material. För vissa handlar det mer om att hitta guldkornen än andra skulle jag tro. Det vill säga, jag tror att vissa kommer att dras till endast ett fåtal av projekten medan andra uppskattar fler av dem. Åter betonar jag att det är i mycket en idébok, som troligen ger allra mest till den som vill utveckla sina egna idéer, materialexperiment och stil snarare än den som vill ha projekt och mönster att följa från början till slut.

tisdag 27 januari 2009

Material: Turmalin -- med färg av regnbågen


Turmalin är en sammanfattande benämning på mineral som ingår i den s k turmalingruppen. Namnet kommer ursprungligen från singalesiskans tura mali, som betyder "sten i blandade färger" och det stämmer verkligen på denna sten som kan variera i färg från svart och brun till blå, röd, grön och gul. Turmalin är sällan färglös och har ofta två eller fler färger.


Färger
Det finns fjorton erkända mineral, med olika kemisk sammansättning, i turmalingruppen varav dravit (gulbrun), schörl/skörl (svart, den vanligaste) och elbait (gul, röd, grön, blå) är de viktigaste. Klara varianter av elbait säljs som ädelsten, t ex blå indigolit (eng. indicolite) och röd rubellit. Färgerna kommer sig av olika ämnen i stenen. Järnrik turmalin är svart, blåsvart eller mörkbrun. Magnesium ger brun sten medan litium ger de övriga. Den högvärderade paraibaturmalinen får sin vackra turkos färg från koppar. Några former av turmalin är dikroitisk, dvs byter färg när den ses ur en annan vinkel, och den kan också ha kattögeeffekt (chatoyance).

De olika färgerna är också kända vid andra namn i butikerna såsom grön- och rosafärgade watermelon tourmaline och autumn tourmaline eller petro tourmaline, som är en mix av gulbruna och khakigröna hösttoner. Watermelon används speciellt om en turmalin som är rosa i mitten och grön runt om, likt en vattenmelon.


Egenskaper
Turmaliner är intressanta inte bara som smyckesstenar utan också för dess speciella s k piezonelektriska egenskaper, vilket gör den användbar i mätutrustning för högt tryck. Vad det innebär är att turmalin kan bli laddad med statisk elektricitet om den upphettas och kyls ned, om den gnids eller om den utsätts för tryck. Holländarna, som var bland de första att föra turmalinen till Europa, kände tidigt till denna effekt och kallade stenen achentrekker då de använde den för att dra upp aska ur sina sjöskumspipor.


Mytologi och symbolik
Turmalin har använts som ädelsten i över 2 000 år och under denna tid har legender och föreställningar spunnits runt denna vackra sten. Egyptierna sade att stenens färger kom sig av att turmalinen reste längs regnbågen på färden från jordens innandöme upp till solen. På vägen absorberade den regnbågens alla färger och var därför känd som "regnbågsädelstenen".

Under medeltiden ansågs turmalinen läka både fysiska och psykiska problem samt skydda mot döden. Den blev också en symbol för inspiration och vänskap.

Inom dagens kristallterapi anses turmalin motverka om inte sjukdom så väl rädsla, sorg och negativitet samt vara lugnande. Bäraren lär få lugn sömn och skydd mot många faror och olyckor. De olika färgerna anses ha olika verkan: watermelon tourmaline anses attrahera kärlek och dämpa oro eller nervositet medan svart turmalin, schörl, anses bringa lycka och förvisa negativ energi. Speciellt om du gnider den så att den blir statisk.


Källor:
Cooper, J. C. (1978): Symboler. En uppslagsbok. Forum
International Colored Gemstone Association
Nationalencyklopedin
Rings & Things Gemstone Index
Wikipedia

Nyhet: Ny katalog från Sargenta

Få saker är bättre än pärlpost och det inkluderar för min del även kataloger. Idag damp malmöbaserade Sargentas produktkatalog (del 1: "halvfabrikat och material för ädelsmide och smyckestillverkning) ned i brevlådan. Sargenta har två kataloger och förutom del 1 finns det en del 2, som fokuserar på verktyg. Katalogerna förnyas vartannat år, vilket innebär att ena året är katalog 1 förnyad och andra året katalog 2. Båda katalogerna kan beställas gratis från Sargenta, som sedan en tid tillbaks nu även har en hemsida. På hemsidan hittar du även katalogerna i pdf-format (utan priser).

Så vad finns det då för nyheter i årets katalog? Jag tycker mig märka att de mer börjat profilera sig även mot oss som inte arbetar så mycket med ädelsmide utan andra former av smyckestillverkning. Bland nyheterna finns nämligen produkter som wire guardians (trådskydd), färgad smyckesvajer, färgad koppartråd, wire lace och sidensnöre. Eller är det kanske så att fler guld- och silversmeder börjat intressera sig för dessa tekniker? Äkta silver och guld är dock förstås fortfarande i fokus.

I den mer traditionella delen av katalogen finner vi nyheter som enkla symbolstämplar (hjärta, stjärna m fl), färgade sterling silverpärlor, matterade dropp- och hjärtformade pärlor, matterade berlocker, flera nya instickslås, hjärtformad collierförkortare, nya örhängesmodeller (krokar, brisyrer, creoler) samt "pre-setting stenar", som förenklar arbetet att fatta in smyckesstenar i silver.

PS! Observera att alla priser är exkl. moms.

måndag 26 januari 2009

Kultur: I oxens år -- lyckodjuren och den kinesiska zodiaken


I dag börjar det nya året enligt den kinesiska kalendern och du har nog inte missat att detta firats i helgen även i Sverige. Nu har vi alltså gått från Råttans år till Oxens. Vad har det då för relevans för en pärlblogg (annat än att så många av våra pärlor kommer från Kina och att vi kanske har ett allmänt intresse av andra kulturer)? Jo, den kinesiska kalendern och zodiaken har gett upphov till pärlor som "de kinesiska lyckodjuren" och vi kan även finna berlocker och hängen med motiv från zodiaken. Ett fint alternativ eller komplement till våra västerländska stjärntecken.


Den kinesiska kalendern
Den kinesiska kalendern, som vi kallar så trots att den används även i andra asiatiska länder, är en s k lunisolarkalender. I Kina kallas den inte heller för detta, vilket är ganska naturligt. I Sverige liksom stora delar av världen använder vi den gregorianska kalendern, som basera på solåret: ett år motsvarar ungefär den tid det tar för Jorden att gå ett varv runt solen. En lunisolarkalender däremot baserar sig på månens vandring (månår), men tar hänsyn till solen för att minska "glappet" då ett år inte består av ett jämnt antal månfaser. Exemeplvis sträcker sig det nya året från 26 januari 2009 till 9 februari 2010.

Enligt kalendern infaller nyår vid andra nymånen efter vintersolståndet, vilket innebär att det nya året inte infaller på samma datum varje år.


Zodiaken
I kinesisk astrologi används liksom i västerländsk astrologi en zodiak, men istället för att varje månad tilldelas en symbol så är det här varje år som tillhör ett zodiakdjur. Det finns tolv djur (råtta/mus, oxe/vattenbuffel, tiger, hare/kanin, drake, orm, häst, får/get, apa, hund, tupp, svin/gris) och varje djur kombineras med ett element (eld, vatten, trä, metall, jord). Elementen kan dessutom förekomma i både yin och yang och dessa påverkar djurens karaktär. Elementen kallas för de himmelska stammarna och djuren för de jordiska grenarna. Totalt blir det en cykel om 60 år: vår nuvarande cykel inleddes 1984 och i år är vi alltså inne på den 26:e av de 60 kombinationerna av djur och element.

Nu ska jag, som inte allt för djupt insatt i denna filosofi, inte komplicera saken för mycket, men även om vi i Väst oftast bara känner till dessa "årsdjur" så tilldelas även varje månad i året ("inre djur"), varje dag och varje "stortimme" (= tvåtimmarsperiod) under dagen ("hemligt djur"). Djuret för året du är född i berättar om hur du är som person och/eller hur du ser ut i andras ögon. Det inre djuret säger något om vad som motiverar dig, hur du är på insidan. Det hemliga djuret är en persons eget djur, som personligheten baseras på. För mer om vad som karaktäriserar de olika djuren och mer detaljer om astrologin, se exempelvis Wikipedia.


Legenderna
Varför är det då just dessa tolv djur som fick bli del i zodiaken? Det finns flera olika berättelser om detta. Och långa så här kommer förkortade varianter. Den mest populära är att Jadekejsaren sa åt råttan ge en inbjudan till en bankett till djuren där de kunde inställa sig för att upptas som zodiakdjur. Men råttan lurade sin vän katten, som då missade banketten och därmed inte upptogs i zodiaken. Katten svor då att för alltid vara råttans fiende. (Notera att i den vietnamesiska zodiaken ingår katten istället för kaninen/haren).

Inom buddhismen berättas istället att Buddha skickade bud efter alla djuren då han skulle lämna vår värld, men bara tolv dök upp och dessa belönades då genom att de fick ge namn åt och härska över vars ett år. De tilldelades åren i samma ordning som de kom till Buddha: först kom den driftiga råttan och sist den slöa grisen.


Pärlor och berlocker
Inte minst under förra året började de "kinesiska lyckodjuren" dyka upp i svenska pärlbutiker. Det är en samling målade porslinspärlor i form av de tolv zodiakdjuren och anses vara lyckobringande. De finns i olika storlekar och även olika färger: vissa är målade för att efterlikna de riktiga djuren medan andra set är mer stiliserade (vita med blå mönster, svarta med vitt mönster). Djuren kan även köpas för sig om man vill ha endast det djur som är ens eget tecken.

Zodiakdjuren förekommer även som snidade pärlor i material som halvädelsten, opalit, guldsten och cat's eye (fiberoptiskt glas). På fotot ovan syns en drake i karneol. Det är inte alltid som de säljs just som just zodiakdjur, utan endast som djurpärlor så räkna med att det inte räcker att söka på/fråga efter zodiak, lyckodjur eller liknande om du letar efter dem i butik. Gå efter djurets namn istället.

Förutom dessa lyckodjur finns det också en del berlocker och hängen att köpa med zodiakdjuren. Många gånger har dessa djuret avbildat på ena sidan medan den andra pryds av I Ching (och ev. yin yang). En förklaring av vad I Ching är finner du här. Det finns även berlocker/hängen, i form av gamla kinesiska mynt eller andra amuletter, med hela zodiaken avbildad på fram- eller baksidan. Överst t h i fotot syns en sådan lite större berlock med zodiaken på en sida och ett drakmotiv på den andra.

lördag 24 januari 2009

Noterat: "Epoxilera" för smyckestillverkning


När jag tittade in på Fire Mountain Gems igår såg jag att de hade en annorlunda nyhet: Ferido Epoxy Adhesive. Jag vet inte hur ny produkten egentligen är, men för mig var det något nytt. Detta är epoxilim i en form som påminner om färgglad polymerlera -- fast med limmets egenskaper. FMG säljer produkten i förpackningar om 50 gram (2x25).

Från början skapades produkten för att fästa folierade smyckesstenar i infattningar, men den breddades och nu finns den i ett stort antal färger, vilket gör att den passar både till att användas "osynligt" för att fästa stenar och helt synlig. Liksom med epoxilim består massan av två komponenter som knådas samman och kan bearbetas lite som polymerlera. Massan fäster vid exempelvis metall, trä, plast, glas, cement och sig själv. Massan härdar i rumstemperatur på 5 -- 10 timmar och kan sedan sandas, borras, snidas och målas. Det säger nog sig själv också att du bör skydda dina händer med handskar när du blandar ihop massan -- och hålla den borta från små barn.

För mer information om produkten samt exempel på smycken gjorda med den, se Feridos hemsida.

Jag känner i nuläget inte till om det finns någon butik som säljer produkten i Sverige eller inom EU.


Bild använd med tillstånd från Fire Mountain Gems and Beads.

Teknik: Tvinna metalltråd

Tvinnad metalltråd kan användas både till att göra smycken i trådarbete och använda till att göra ringar för exempelvis chain maille eller länksmycken. Att tvinna tråden kan göras på lite olika vis bl a beroende på hur många trådar som ska tvinnas. Nedan tar jag upp tre olika sätt och vilka sammanhang de passar i. Tänk på att använda mjukglödgad tråd och inte tvinna för hårt. Annars kan tråden gå av.


Borr
Det viktiga när du tvinnar tråd med en borr är att använda en handborr -- eller vara väldigt försiktig och köra en elektrisk borr på ett lågt varvtal. Så var det sagt. Att tvinna med en borr är ett perfekt sätt när du ska tvinna ihop två trådar (eller fyra). Förutom borren behöver du en krok, som fästs i den så att du kan lägga tråden i en öglan om kroken. För instruktioner, se Wig Jig University.

Trådarna kan även sättas direkt i borren, se vidare under Pinnchuck.


Pinnchuck
Medan rund tråd måste tvinnas med minst två trådändar så kan fyrkantig och halvrund tråd snos om sig själv. Om du vill tvinna en kortare längd fyrkantig tråd är det enkelt att använda en s k pinnchuck. För instruktioner, se Perfectly Twisted och Elaine's Jewelry. Pinnchucken kan även användas för att tvinna samman flera trådar, se Wig Jig (även denna sida).


"Slända"
Att tvinna tråd med en slända går till ungefär som när man spinner ull. När jag säger slända betyder det dock inte att du behöver investera i ett nytt verktyg: Loren Damewood har en tutorial på denna teknik där han använder en liten träbit med sågade "rännor" samt en CD-skiva och en vikt. Denna metod funkar som synes för flera trådar. I sin bok Ganutell använder Maria Kerr en stor träslända för att tvinna samman broderi- och metalltråd (används i den tekniken). Sländan har en krok och påminner på det viset om borrmetoden.


Med rundtång eller dorn
Wig Jigs Twisted Cross är ett exempel på en metod som påminner om borrmetoden, men där du använder en tång som sätts i en ögla för att tvinna en kort sektion. Du kan också använda ett dorn och en rundtång som i deras Scepter Link. Ett exempel där bara dorn används hittar du här. För dessa tekniker krävs att du har en ögla av trådarna åtminstone i ena änden. Ännu ett exempel på tekniken samt tabell på hur lång den tvinnade tråden blir finns hos Make Jewelry. Notera trådrullen som används.


Med en "wire twister" eller "vev"
Wig Jig visar även hur du kan tvinna tråd med en speciell typ av tång här.

För att tillverka en egen "vev" för att tvinna tråd, betydligt enklare än tången, se JagWear Jewelry. Tekniken bakom denna är den samma som i en borr.


För hand
När du gör pärlsmycken i tunn tråd som ska tvinnas efterhand snarare än att börja med redan tvinnad tråd så är det vanligast att tvinna tråden för hand. Du håller helt enkelt i en ände med vänsterhanden (om du är högerhänt) och tvinnar samman trådarna med högerhanden. När metalltråd tvinnas för hand finns risken att resultatet inte blir jämnt och, än mer, att det slutar med att ena tråden ligger runt den andra istället för att de är båda tvinnade. Tips på hur du undviker detta hittar du hos Kimberly Chapman. I övrigt är det som alltid: övning ger färdighet.

fredag 23 januari 2009

Material: Cubic Zirconia -- den glittrande diamantsimulanten




Cubic Zirconia, CZ, är ett material som kanske främst är känt som den stora diamantsimulanten. Det är en kubisk kristallform av zirkoniumdioxid (ZrO2) och ska inte förväxlas med silikatmaterialet zirkon. CZ glittrar som diamant när den slipats. Den är inte lika hård, men med sina 8,5 på Mohs skala så är den över den traditionella gränsen för vad som fick kallas ädelsten. Även om det har gjorts några fynd av naturliga varianter av CZ, vilket gav upphov till intresset för kristallen, är det som använts idag en syntetisk variant. De naturliga fynden är sällsynta och inte kommersiellt användbara helt enkelt. (Mer om syntetiska stenar kan du för övrigt läsa här.)

I smyckesammanhang kan CZ köpas antingen som slipade stenar -- vanligen runda, men andra former förekommer också -- eller som pärlor och hängen. Som mellanting finns även smyckesstenar med ett eller två hål, som kan användas som hängen eller mellandelar. Pärlorna finns i flera olika former som runda, rondeller, fyrkanter, brioletter, droppar, hjärtan och stjärnor. Det finns halvborrade droppärlor. Förutom mindre slipade stenar, som används bl a i silver- och guldsmide, finns det också större varianter som är runt 10 -- 20 mm stora.

I vissa glas-, metall- och hartspärlor används pyttesmål smyckesstenar som dekoration. Även andra smyckesdelar kan ha infattade CZ för en lyxigare känsla.

Materialet finns i flera klara färger även om vitt/ofärgat är den populäraste och vanligaste i smyckestenar. De olika färgerna fås fram genom att man blandar i olika metalloxider vid tillverkningen. Idag har man också börjat använda samma teknik för att täcka stenen med en tunn film av metalloxid för att skapa "mystic" CZ (jämför mystic topaz), vilket ger en flerfärgad, iridiserande färg.

På grund av sin ovanliga värmetålighet är det populärt att använda CZ som accenter i arbete med silverlera eller lampwork. Stenarna kan fästas i leran före bränning eller tryckas fast i en upphettad glaspärla över en låga.


Huvudkälla: Wikipedia

Material: Hematit -- järn och blod


Hematit, också känt som blodsten och järnglans på svenska, är en järnoxid (Fe2O3) och består alltså av järn som reagerat med syre, vilket gör den hård och tung. Sin glans har stenen bara när den polerats eller naturligt i kristallform. Namnet hematit kommer från grekiskans haimatites lithos, som bokstavligen betyder just blodsten. Av de tre svenska namnet har blodsten använt längst (belagt från 1538) medan de andra två använts sedan 1800-talet. Namnet kommer sig av att stenen blir röd om den repas eller pulveriseras.

Historiskt har hematit använts sedan forntiden. De gamla egyptierna använde den för att bota hysteri och dämpa inflammationer och i Babylonien användes den till sigill. Eftersom stenens röda färg gjorde att den associerades med blod kom den i Antiken att användas i amuletter för att skydda mot skador och stoppa blödningar. Den kom även att ses som botande för andra sjukdomar, något som ekar i dagens kristallterapi. Nordamerikanska indianer använde hematit för att framställa röd ansiktsfärg och även i modern tid användes hematit i rouge.

Den opaka mörka stenen med sin metalliska glans symboliserade förståelse och fred, enligt J. C. Cooper. Lite ironiskt kan tyckas då järn samtidigt associerades med krigsguden Mars (grekiskans Ares). Alkemisternas symbol för järn, som också är ett internationellt tecken för män/hankön, var Mars sköld och svärd. Det sägs att antikens krigare hematit bar med sig eftersom de ansåg att den gjorde dem osårbara. Inom kristallterapi ses hematit också som en ”kosmisk sköld” som reflekterar och avleder negativitet. Hematit anses också dra till sig ljus (”förankrar gudomligt ljus på det jordiska planet”). Slutligen anses den vara vägledande och klargöra en persons öde/karma, vilket kan kopplas till en äldre tro på att hematit uppfyllde alla önskningar.


Pärlor och smyckesdelar
Hematit används i pärlor och hängen i många former. Det brukar råda ganska delad smak när det gäller hematitsmycken: vissa har svårt för den metalliska stenen, medan andra älskar den. Förutom färgen så gör även tyngden att hematit används sparsamt emellanåt.

Förutom den vanliga hematiten finns det också rainbow hematite, som är iridiserande, samt en magnetisk variant (se de avlånga, facetterade pärlorna på fotot), som används bl a till halsband och armband som viras flera varv om halsen/handleden. Eftersom magneterna håller fast smycket behövs inget lås och längden är varierbar. Tänk på att runda magnetiska pärlor har mindre kraft att hålla ihop än pärlor som har större kontaktyta. Vissa tillskriver magnetiska pärlor positiva hälsoeffekter, som att de mildrar huvudvärk/migrän och vissa inflammationer, vilket gjort smyckena populära i vissa grupper. Generellt avråds personer med pacemaker eller insulinpump dock från att använda magnetiska smycken då dessa kan störa batterierna. Endast simulerad hematit kan magnetiseras enligt Rings & Things och Mindat meddelar att undersökningar av några pärlor som såldes som magnetisk hematit egentligen var en form av barium-, strontium- och järnbaserade magneter (se länken för mer detaljer).


Naturlig eller syntetisk?
Det bör också nämnas att mer eller mindre alla hematitpärlor som säljs är inte är gjorda av naturlig hematit utan syntetisk, skapad av människan (även kallat man-made eller lab-grown). Till sin kemiska sammansättning är denna ”man-made” hematit identisk med det naturliga mineralet så det handlar inte om en billig imitation utan just en simulerad sten. Denna typ av hematit säljs ibland under namn som Hemalyke, Hematine etc, men än vanligare är att den inte ges något speciellt namn alls. En pärlbutik kanske inte ens vet om att deras hematit inte är naturlig. Även andra syntetiska varianter av järn- och bariumoxid med ursprung i Kina har, enligt GemRocks, sålts i Europa som äkta hematit. Denna oxid kan jämföras med Mindats information om magnetisk hematit.

Ett sätt att testa om en hematit är naturlig eller simulerad är att dra den mot oglaserat porslin. Om strecket som bildas på porslinet är rött är hematiten naturlig. Om strecket blir gått är den industriellt tillverkad. Ett annat är att se om hålet ser borrat ut (små, små flisor kan saknas runt det) eller gjutet (slät, rundat hål, som i t ex glaspärlor).

***

Hematit är också namnet på en färg och finish som används på glaspärlor och som, helt logiskt, imiterar järnoxiden. Se exempel till höger på fotot. Ibland kan glaspärlor i hematit ha en mer uttalad blåaktig lyster. Då benämns färgen ibland blue hematite, men det kan också hända att den inte särskiljs så var uppmärksam på denna variation när du köper exempelvis seed beads. När Swarovski använder finishen kallas den hematite på jet och satin på andra färger (på fotot syns garnet satin [runda] och rose satin [bicone]).

I färg matchar hematit den plätering som brukar kallas gunmetal/black nickel.


Källor:
Cooper, J. C. (1978): Symboler. En uppslagsbok. Forum
GemRocks
Harrison, Stephanie & Barbara Kleiner (1997): Kristallernas visdom. Kristaller för healing, insikt och divination. Wahlströms.
Nationalencyklopedin
Rings & Things Gemstone Index

torsdag 22 januari 2009

Pärlsort: Fire-polished -- de "eldpolerade" pärlorna


Fire-polished, som ofta förkortas fp, är en populär typ av tjeckiska pärlor. Det som utmärker pärlorna -- och gett dem dess namn -- är att de efter att han fått maskinslipade facetter hettas upp i ugnar så att ytan smälter lite lätt. När glasytan får smälta på detta sätt försvinner små repor och vassa kanter, vilket gör det till en enklare och snabbare metod att polera fram glans i en pärla. Enligt Jablonex har denna teknik använts sedan 1600-talet. Pärlorna får inte samma starka briljans som maskinslipad kristall, men ger ändå en viss glans när de tillverkas av duktiga producenter.

Idag kan du köpa fire-polished i en mängd former, storlekar, färger och yteffekter/finishar. Vanligast är runda pärlor, som trots sitt namn är något olivformade. Dessa finns i storlekar från 2 mm till 22 mm, men vanligast förekommande är de i 4-8 mm. Utöver runda pärlor finns det många andra former som droppar, rondeller, ovaler och cathedral. Förutom den vanliga facetteringen finns det runda fp med specialslipningar. Färmässigt finns det allt från enfärgade baspärlor, frostade, lined (dvs hålets väggar täcks med metall eller färg) och varianter täckta med metall- eller pärlemoröverdrag till två- eller trefärgade och melerade pärlor samt speciella finishar som celsian, picasso, azuro, AB, vitrail, marea etc. I vissa fall kan pärlorna dessutom kombinera mer än en färg- eller yteffekt.

Utbudet är otroligt, nästan oändligt stort, men det är inte alltid helt lätt att hitta udda pärlor i vår närhet. För ett bra exempel på exakt hur stor variation, se amerikanska Shipwreck Beads -- och då kan du ändå vara förvissad om att det finns någon kombination av form, färg och effekt som de inte har. Närmare Sverige har franska Perles & C:o och brittiska Czech Beads också relativt stora utbud av olika fp, men söker du något speciellt får du vara beredd på att söka igenom många butiker. Vissa, speciellt amerikanska mindre butiker, specialiserar sig på just lite annorlunda färger och effekter medan de i övrigt har ett begränsat utbud.

Jag, som inte är en stor älskare av kristallpärlor, tycker mycket om fire-polished. De har en klassisk elegans och den stora bredden gör att det finns en fp till varje smycke, ovansett stil. Har du inte själv fastnat för dessa pärlor än rekommenderar jag gärna ett inköp -- och en djupdykning i alla dessa underbara färger och finishar.

Det enda tråkiga är att det kan vara svårt att hitta ovanligare färger i europeiska butiker medan de däremot är vanligare i amerikanska, vilket innebär onödiga transporter eftersom pärlorna är tillverkade i Europa och därmed får fraktas över Atlanten två gånger. Men tyvärr är det så att i vissa fall köper även europeiska butiker in sina tjeckiska pärlor från USA.

Inspiration: Progressions -- att utveckla sin egen stil i design

När jag i början av mitt pärlande var aktiv på ett amerikanskt pärlforum så utlyste en medlem en utmaning att göra smycken i Eni Okens anda. Det började som en tråd för hennes fans där dessa visade upp smycken de gjort baserade på eller inspirerade av hennes tutorials och hon var väldigt populär just då, inte minst bland oss som precis börjat intressera oss för trådarbete (wirework). Eni själv blev engagerad och ställde upp reglerna för en utmaning/tävling baserad på "progressions".

Detta innebar att vi började med att göra ett smycke baserat på en av hennes tutorial, som vi valde fritt. Därefter skulle vi, med instruktionerna undanlagda, göra om smycket -- men ändra på en detalj. När smycke 2 var klart skulle vi utgå från detta och göra ett tredje smycke. Åter igen skulle en detalj i föregående smycke förändras. Detta kunde handla om att byta form på en pärla, ändra färgkombinationer, lägga till ett element, förändra storleken eller exempelvis göra ett armband utifrån ett hänge. Viktigt var att bara utgå från det senast gjorda smycket när det nya skulle påbörjas. Till slut hade vi så en radda med fyra eller fem smycken som stegvis fjärmat sig från originalet.

Vad var då filosofin bakom detta? Jo, att vi skulle skapa något eget och utforska möjligheterna i en grundmodell på olika sätt. Ofta är det lätt, att man som nybörjare fastnar i sin lärares stil och formspråk istället för att utveckla sin egen "röst". Att stegvis förändra antingen ens egen eller någon annans mönster/modell är ett sätt att omforma något till sin egen stil, att utveckla istället för att imitera. De egna idéerna får dessutom mer plats att leka och slutresultatet kan vara något som man inte alls hade kunnat komma på från början, utan att gå stegvis framåt. Detta var en övning som hon hade arbetat mycket med i andra sammanhang och som är lika användbar inom pärlande och smyckestillverkning.

För en artikel om att arbeta med variationer i sin smyckesdesign, se Eni Okens Variations on a design: Case Study, som ger ett konkret exempel på detta i ord och bild.

onsdag 21 januari 2009

Pärltillverkare: Swarovski -- anor och innovation


För många pärlare är kristallpärlor synonymt med Swarovski, detta världsledande österrikiska företag inom kristall. Swarovski har en speciell plats i hjärtat för mer än en pärlare och smyckesmakare och företaget ser till att alltid hålla sig i framkant med en kombination av högt kvalitetstänkande, trendmedvetenhet och samarbete med designvärlden. Detta världsomspännande företag började med en enda ung man.


Historik
Daniel Swarovski var son till en glasslipare i Böhmen, provins i nuvarande Tjeckien med stark glastradition. Som ung gick han som lärling i sin fars fabrik och lärde sig där yrket. Under denna period i sitt liv uppfann han 1892 en maskin som kom att revolutionera kristallslipningen. Genom att slipa kristallen mekaniskt så blev facetterna så exakta att briljansen höjdes. Han ansökte om patent och 1895 grundade han företaget Swarovski. För att utveckla sina produkter behövde han större tillgång på energi o vatten -- samt undkomma nyfikna konkurrenter -- vilket gjorde att han flyttade sin verksamhet till Wattens i österrikiska Tyrolen.

Sedan dess har Swarovski smyckat klänningar för kändisar och stora designers, skapat en populär serie med kristallfiguriner (1976), designat smycken (1977) och alltid hållt sig i framkanten av trender till förmån för världens pärlare och smyckesmakare. Bland annat var det Swarovski som på 1950-talet uppfann den så populära Aurora Borealis-finishen (AB). Deras produkter omfattar figuriner, prismor för kristallkronor, systenar, smyckesstenar, pärlor och andra smyckesdelar, smycken och accessoarer samt föremål för heminredning.


Crystallized -- Swarovski Elements


Sedan en tid tillbaka säljer swarovski alla sina pärlor och andra tillbehör under varumärket Crystallized. Detta omfattar allt från flat- och pointedbacks, kristallpärlor, imiterade pärlor (crystal pearls) och hängen till infattade kristaller, knappar och filigransmyckesdelar. Det finns till och med garn med inslag av små kristallpärlor eller crystal pearls. Förutom Swarovskis eget sortiment används deras kristaller även i smyckesdelar tillverkade av andra företag (t ex filigranpärlan på fotot eller Pure Allures lås).

För att underlätta har varje modell sitt artikelnummer, vilket du troligen sett i såväl pärlbutiker som pärlforum. Numren är uppdelade på serier så att exempelvis alla pärlor börjar med en 5:a, alla systenar med en 3:a osv. För en överblick på produkter och nummer, se exempelvis Create Your Style. Swarovskis kristall är helkristall och innehåller 32 % bly som tillsammans med precisionsslipning ger maximal briljans. Även deras crystal pearls är kända för sin höga kvalitet.

För Swarovski är det viktigt att hela tiden hålla sig i framkant med trenderna och därför släpper de två gånger om året, vår och höst, nya färger och modeller. Medan gamla läggs i träda (discontinued). Att en färg slutar tillverkas betyder dock inte att hoppet är ute för alltid: färgen kan bli populär igen eller så kan den specialbeställas av någon av de stora direktdistributörerna. Några välkända effekter, som jais scarabée, har upphört då de varit allt för dyra att massproducera. Förutom "standardutbudet" så tillverkas även begränsade upplagor av vissa färger/effekter. Detta upplägg har gjort att det finns en stor marknad för vintage Swarovski, där de mest eftertraktade färgerna kan säljas dyrt.

Swarovskipärlor kan även ges en yteffekt av en distributör, som låter modifiera pärlorna hos ett annat företag, s k custom coatings. Bland dem kan nämnas matt/frostade kristaller samt rena yteffekter som purple haze, champagne, brandy, chili pepper, titan, verde, iris, CAL på färgade kristaller, "silver in hole". Vissa av dessa effekter gör även Swarovski, men inte på alla färger -- CAL (Comet Argent Light) är ett bra exempel på detta.


Förfalskningar och bedrägeri
För att upprätthålla sin världsledande standard säljer Swarovski inte kristaller i 2:a sortering. Om du erbjuds detta, liksom allt för billiga pärlor, är de troligen falska. Pga av Swarovskis starka varumärke har det blivit vanligt att oseriösa handlare säljer billigare kristaller av sämre kvalitet som swarovskikristaller. Även vintagepärlor till salu på auktionssajter som eBay kan antingen inte alls vara Swarovski eller inte alls särskilt vintage.

Custom coating är däremot ett gammalt och accepterat förfarningssätt. Så om du hittar en swarovskipärla i en färg du inte känner till från Swarovskis färgkartor kan det röra sig om tre saker: 1) En gammal eller alldeles ny färg från Swarovski 2) en custom coating eller 3) en förfalskning.

Ytterligare ett led i att hålla kvaliteten på topp är att företag som använder deras kristaller inte får marknadsföra sina produkter med ordet Swarovski (rekommendationer är att kalla det för "österrikisk kristall") eller använda Swarovskis logotyper. Det kan också vara mycket svårt att få använda Swarovskis färg- och modellkartor på sin hemsida.


Källor/hemsidetips:
Swarovski -- företagets hemsida
Crystallized.com -- hemsida för Crystallized - Swarovski Elements
Create Your Style -- hemsida och community för pärlare, smyckesmakare och andra hobbyister
K. Gottfried -- amerikansk swarovskidistributör med återkommande internationell tävling för smyckestillverkare

tisdag 20 januari 2009

Shoppingtips: Koll på rabatter och erbjudanden

Har du upptäckt att det på Pärlplatsens forum finns något som heter Rea- & erbjudande-tråd? Där tipsar medlemmar om olika reor och erbjudande de sett hos pärlbutiker, både svenska och utländska. Det är en lista för konsumenter av konsumenter så här hittar du kanske inte alla aktuella erbjudanden, men väl de som de aktiva medlemmarna har fått nys om på olika sätt. Butiker får inte heller själva göra reklam för sig i denna tråd.

För de senaste -- och därmed aktuella tipsen, klicka dig fram till sista sidan i denna långa tråd.

Liknande trådar finns även på flera andra pärlforum, t ex Smyckestillverkning iFokus.

måndag 19 januari 2009

Teknik: Att hänga upp mittborrade pärlor och smyckesdelar


De flesta av oss kan lätt hänga upp topp- och genomborrade pärlor med hjälp av motringar, hattpinnar, lite metalltråd eller färdiga upphängningsöglor (eng. bails). Men att göra hängen av pärlor, lucitblommor, aluminiumrosor och andra liknande smyckesdelar, som har ett hål "på mitten" -- genomgående ungefär som på en knapp -- kan vara lite klurigare.

Med hattpinnar eller metalltråd
Men det är faktiskt inte så svårt egentligen och med en dekorativ hattpinne istället för en vanlig så ger du snabbt hänget en extra "piff". För en variant med "långa stjälkar", se FMG. Du kan också göra öglan ganska direkt bakom pärlan så som hos Kiwa (som fäster en dekorativ filigrandel på baksidan) eller Omochabako. Glöm bara inte att kontrollera balansen så att hänget eller berlocken hänger fint i det färdiga smycket. Det ska inte tippa över för mycket, vilket speciellt är en risk med öglor som sitter nere bakom pärlan istället för ovanför den.

Du behöver inte använda färdiga hattpinnar: i en gammal ljusstake vi har här hemma är prismorna fastlänkade på ett liknande sätt som i smyckena ovan, men istället för en hattpinne har metalltråd använts, som först snurrats till en spiral och lätt hamrats för att härda den. För tips på hur du gör en sådan spiral, se t ex denna sida. Tänk på att inte göra spiralen för stor: håll den i lagom proportion till resten av hänget.

Samma tekniker kan förstås även användas för hängen som är borrade i toppen, med hål som går från fram- till baksidan, även om de också lätt kan hängas upp med motringar och färdigköpta eller egentillverkade upphängningsöglor.

En annan variant har Beadin' Path, som går ut på att smyckesdelarna fästs på ett hänge med ögla för upphängning. Hattpinnen kan också träs på från baksidan. Då kan exempelvis små pärlberlocker fästas i öglan framtill.


Med o-ringar
I Susan Thomas bok Link It! -- recenserad här -- så använder författaren o-ringar av gummi för att fästa mittborrade pärlor och akryl-/luciteblommor. Här behövs inga verktyg. Principen går ut på att en o-ring förs genom hålet, som ska vara precis lagom stort för att ringen ska gå igenom utan att senare ramla av. Du fäster o-ringen genom att först trä en stump vaxad lintråd, som är stark utan att skada ringen, genom den. Tråden förs sedan genom hålet från framsidan. Håll i blomman/pärlan med en hand och dra försiktigt o-ringen på plats. Du kan behöva pressa samman ringen lite med fingrarna för att de ska gå igenom. Se bilderna nedan (klicka på dem för förstoring).



Med nitar eller öljetter
Många smyckesdelar i metall, som har hål i mitten, är gjorda för att kunna fästas på ett bakstycke med hjälp av nitar eller öljetter. Öglor för upphängning finns då på själva bakstycket. För mer om denna teknik, se Nita metall -- en populär trend. Ett exempel på halsband kan ses här.


Med lim
Som ovan fogas smyckesdelarna till bakstycken, men här limmas de fast med ett starkt lim. Glöm inte att rengöra kontaktytorna väl först.

Teknik: Soutache


Genom Foxan fick jag höra om en för mig okänd teknik, Soutache. Grunderna till tekniken finns beskrivna i (fransk) text och bild hos Océanie Créations och skulle kunna beskrivas som pärlbroderi med ett stort inslag av platta flätade silkes- eller rayonsnören. Dessa snören används vanligen för att dekorera kläder och heter på bl a franska soutache, vilket alltså är bakgrunden till namnet. Instruktionerna har hon gjort efter Dori Csengeris vackra och spännande smycken, som inspirerat pärlare att skapa smycken i denna teknik. Det finns även instruktioner till ett armband hos Pivoineperles (hon har även publicerat dem med text på ryska).

Jag hade aldrig hört talas om tekniken förr, men med lite googling har jag upptäckt att flera franska pärlare fastnat för denna annorlunda och tidskrävande, men spännande, pärlteknik.

*Credits: Foto använt med vänligt tillstånd från Océanie Créations.*

söndag 18 januari 2009

Nyhet: Mer brons från Artbeads -- Quote Pendants

Artbeads har, inte minst sedan den amerikanska ekonomin hamnade i sin djupa svacka, lanserat brons som ett alternativ till guld: "a great alternative to their more expensive golden cousin at a fraction of the price". Själv tycker jag väl att brons inte ser lika guldaktigt ut som högpolerad mässing -- vilket borde vara ett närmare alternativ till guld -- och att brons istället är vackert i sig, men om deras argument krävs för marknaden för brons ska bli större så accepterar jag det.

Denna gång presenterar Artbeads Bronze Quote Pendants. USA-tillverkade hängen i äkta brons med bilder och text. Orden kan vara citat av allt från Leonardo da Vinci till Pink Floyd. Sedan tidigare säljer butiken även bronshängen med anfanger.

Är du mer intresserad av brons i smycken så släng även ett öga på NaBoRows filigranpärlor eller smyckesdelarna hos Objects & Elements. Du kan även köpa brons i plåt- och trådform. Tänk dock på att allt som säljs som brons inte är det (det kan t ex vara antikguldpläterat eller brass ox) samt att det finns en myriad olika legeringar som idag går under benämningen brons, inte bara originalet av ebart koppar och tenn. Ibland kan det vara lite förvirring mellan vad som är mässing och vad som är brons. För grekiska bronsöverdragna keramikpärlor, se Meleagris och Beadsite. Det finns även en hel del bronfärgade tjeckiska glaspärlor. Antikbehandlad mässing matchar ofta brons ganska bra.

Kultur/Hållbar utveckling: "Ohållbara smycken" av Greetje van Helmond




I dagens samhälle är det vanligt att vi använder material som skulle kunna hålla i flera decennier i produkter som slängs eller ratas bara efter en kort användning. Det kan gälla hemelektronik lika gärna som kläder eller smycken. Som reaktion på detta har designern Greetje van Helmond skapat "ohållbara smycken": smycken som tvärtemot vad som är vanligt i vår slit- och slängkonsumtion verkar hållbara, men som inte varar länge.

Hon har nämligen skapat smycken av socker, ursprungligen för ett examensarbete i sin utbildning vid Royal College of Art 2007. Inte något som påminner om de där godishalsbanden, som du kan köpa i närmaste kiosk utan smycken av sockerkristaller, som odlas fram på tråd (tänk på kandisocker eller rock candy). Resultatet är vackra vita smycken, som ser ut att vara gjorda i bergkristall. Det är hennes syfte att skapa något som verkar dyrbart och hållbart, men är det motsatta. Smycken lär nämligen, som en sajt uttrycker det, upplösas i bitar innan du hunnit tröttna på dem. Underbart är kort.

***

PS! Du kan själv experimentera med att fälla ut sockerkristaller på tråd. Ska du inte äta kristallerna kan du även göra stora kristaller i alun. Instruktioner till kandisockersmycken finner du här.


Foto: GreetjevanHelmond.com

lördag 17 januari 2009

Teknik: Tvånålstekniker


Att sy med två nålar är kanske något som främst associeras med right-angle weave (RAW), även känt som cross-weaving, men faktum är att tvånålstekniker även kan användas vid tekniker som peyote, netting och ladder stitch. Nackdelen är att det kan vara lite klurigt i början att hålla rätt på nålarna och arbeta med dem samtidigt. Fördelen är att det i vissa fall förenklar tekniken. Beroende på vad du använder för tråd kan du i vissa fall skippa nålarna, vilket gör det lite enklare att hålla rätt på trådarna.


Peyote
En tvånålsstart var det som på sätt och vis äntligen fick mig att behärska peyote (se rosen på fotot: peyote ruffles med tvånålsstart). Fördelen med 2-needle peyote är att du på en gång syr de där luriga första tre raderna, som är det svåraste med peyote. En tvånålsstart passar också när du t ex syr russian leaves, som påbörjas i mitten för att sedan sy varje sida för sig. Enkla instruktioner till denna teknik finns hos Suzanne Cooper.

Du kan också sy peyote med två nålar på ett annat sätt, se Maria's Virtual Home. Denna teknik används för symmetriska mönster. Även Chis Prussing har instruktioner till två varianter av denna teknik, inklusive tvånålsstart.


Netting
2-needle netting passar när du ska sy ett symmetriskt mönster då du påbörjar både höger- och vänstersidan på arbetet samtidigt. I andra fall kan det vara enklare och snabbare att sy med en nål, som är absolut vanligast. Instruktioner hittar du hos Maria. Projekt för tvånålsnetting kan du hitta hos Bead-patterns.com: Black Diamond Bracelet, Heart Bracelet och Golden Moths Cuff Bracelet samt ett grafpapper.


RAW/cross-weaving
Att sy RAW med två nålar -- eller två trådändar om t ex fiskelina används -- är något som förekommer inte minst i japanska smycken och pärldjur samt vissa franska/holländska/ belgiska smycken, inte minst ringar. Det används speciellt när man syr med lite större pärlor. Grundläggande instruktioner, med bicones, kan du hitta på Pärlplatsen. Tekniken är också vanligare än ennålsvarianten för att sy pärlbollar, en klassiker i exempelvis sötvattenspärlor och grunden för att sy japanska pärldjur. Samma teknik används även för att göra "hugs and kisses" och fyrkantstekniken, som båda är dekorerade varianter av RAW.

Det finns en variant av cross-weaving som ibland kallas triangle-weave. För instruktioner, se Bead-patterns.com. Tekniken kan även sys med en nål.


Ladder stitch
Ladder används ofta som bas för t ex brick stitch och herringbone/ndebele, men i tvånålsvarianten används ofta i bl a franska pärldjur och viktorianska pärlbl0mmor likväl som i sydda smycken. Tekniken påminner om 2-needle RAW med den skillnaden att pärlorna läggs i rader och inte "på sidan". För en "tvånålsstart", en pärla bred, se Pärlplatsen. För att göra djur och blommor använder du samma teknik, men med metalltråd och flera pärlor i rad (för mer om denna teknik, se Pärlblommor eller gå direkt hit för exempel). Med plasttråd/fiskelina används tekniken också för att göra ponnypärlmotiv.


Pärlbroderi
Även i pärlbroderi kan två nålar användas för den teknik som kallas läggsöm eller couching, se Pärlplatsen för instruktioner. Den ena nålen och trådänden används för att trä upp pärlorna på och den andra, som ligger på baksidan av underlaget, används för att fästa tråden.

fredag 16 januari 2009

Pärlsort: Lochrosen


Lochrosen eller loch rose (även samstavat) är en benämning på en speciellt typ av systenar. Ibland klassificeras de som pärlor, även om systenar annars inte direkt ses som det. Jag har valt att sortera in dem som pärlor idag.

Vad är lochrosen?
Lochrosen är alltså runda systenar i kristall, som till utseendet mest liknar en vanlig flatback (rosenslipad kristall), men med den skillnaden att den har ett hål i mitten. Man skulle kunna säga att de ser ut som en lyxvariant av paljetter -- läs mer om dem här. Stenarna tillverkas bl a av Swarovski (#3128, #3112) och Preciosa (438 61 110) och säljs främst i storlekarna 3 -- 5 mm. Swarovski har även några färger i större storlekar, upp till 10 mm. De finns både med och utan folierad baksida. En närbild på stenen, inklusive animerad 3D-vy, hittar du hos Create Your Style.

Swarovski definierar pärlsorten som en systen (sew-on stone) med endast ett hål -- till skillnad från vanliga systenar som har två eller tre hål -- och därför kallas ibland även deras margaritas (blomformade, #3700) för lochrosen. Jag har i några undantagsfall även sett glaspärlor med ett hål som går igenom mitten av pärlan, speciellt blommor, kallas för lochrosen även de.

Hur används de?
Lochrosen används framför allt, som du nog redan insett, vid pärlbroderi. Inte minst för dekoration av kläder och accessoarer. Du syr helt enkelt fast den på samma sätt som en paljett med en seed bead, som "låser fast" pärlan vid underlaget (se Paljetter för mer om hur du broderar fast dem). Det går också att brodera fast dem på detta sätt på en bas sydd av pärlor, se Judy Brownells Star-Studded Bracelet (Beadwork February/March 2007 -- större bild finns här). När jag köpte mina 3 mm lochrosen på bilden ovan tipsade butiken i fråga om att Marie Le Sueur använder dem i sitt mikromakraméarmband i boken Micro-macramé -- de la dentelle aux bijoux. Tyvärr har jag inte läst boken så jag vet inte närmre hur hon använde dem.


Obs! Det är inte alltid denna systen säljs under just benämningen lochrosen. Ibland sorteras den bara i som en av alla systenar och, om det gäller Swarovski (numer Crystallized), under artikelnumret.

torsdag 15 januari 2009

Material: Fordite


Fordite är ett något annorlunda material, både i ursprung och utseende. Materialet används i smycken och cabochonslipas ofta i olika former. Dessa starka bandade färger gör att du antingen älskar eller hatar den. Materialet ses i bland som en (ädel)sten -- och slipas som sagt som en -- men detta är ingen naturlig produkt.

Vad är då fordite? Faktiskt är det lager på lager av färg som använts vid lackering bilar. Förr i tiden sprutlackerades bilarna för hand och tekniken gjorde att överskottsfärg ansamlades på de löpande banden där bilarna stod. Detta överskott följde sedan med bilen genom ugnarna där färgen härdades. När ett lager torkat täcktes det med nästa lager av färg från nästa arbetspass och eftersom bilarna fick olika färg blev dessa tjocka kakor av färgrester flerfärgade. Några bitar kunde till slut bestå av upp till hundra lager. När dessa "kakor" blev för tjocka så hindrade de arbetet och rensades därför bort.

Enligt sägnen så såg då några händiga arbetare att detta slagg var riktigt vackert. De bestämde sig för att rädda det. Därefter spreds ryktet om detta vackert mönstrade material -- så långt att det sägs att stensamlare började dyka upp i bilfabrikerna och erbjuda sig att ta bort vad som i produktionen bara sågs som skräp. Forditen, som materialet döptes till efter en av de mest kända amerikanska bilproducenterna, har sedan dess blivit populär i smycken och stenslipning.

Källorna är främst bilfabriker i England och USA. Detta är också bakgrunden till alternativa namn som detroitite/detroit agate efter USA:s bilstad nr 1 och dagenhamite/dagenham agate efter fordfabriken i engelska Dagenham. Ännu ett namn som används av Urban Relic Design är Motor agate. Att de liknas vid agater beror på bandningen, som i stensammanhang är så karaktäristisk för just agat. Forditen delas in i olika typer beroende på utseende (färg och färglagrens blandning) och ursprung (Storbritannien, Ohio, Detroit). Nedan kan du se några olika exempel.


Fordite är med andra ord ett bra exempel på kreativ återvinning, där något som annars såg som en slaggprodukt plötsligt fick ett värde i sig (kan jämföras lite med strandglas). Tyvärr används idag inte samma tekniker för att måla bilarna så det bildas inte längre samma typer av överskott av färg, som är nödvändigt för fordite att bildas. Det är med andra ord ett icke-förnybart material, vilket också lett till att det fått samlarstatus. "Köp nu innan det är för sent" är en vanlig slogan från forditesäljare. Dessutom är det en annorlunda relik från biltillverkningens historia.


Råd vid användning: När du arbetar med fordite bör du tänka på att de färger som använts inte alltid håller dagens standard vad gäller hälsovådlighet. Var försiktig med att borra eller slipa stenen utan rejäla inandningsskydd. Hetta inte upp fordite. Ytan är relativt mjuk och kan som alla mjuka stenar få repor. Dessa kan poleras bort med bilpolish. Vissa forditecabochoner har täckts med harts för att göra dem hårdare och enklare att borra i. Materialet rengörs med en mild tvållösning. Rengör inte forditesmycken i ultraljudsbad.


Huvudkälla: Fordite.com. Bilder använda med vänligt tillstånd från Urban Relic Design/Cindy Irwin.

onsdag 14 januari 2009

Teknik: Russian leaves och Herringbone fern

Med pärlor kan du sy fina löv i olika tekniker. Just idag tänkte jag fokusera på russian leaves och herringbone fern. Det förstnämnda är en klassiker medan det sistnämnda nog är en mer okänd teknik för de flesta. För löv av pärlor på metalltråd, se Pärlblommor. För löv på "kedjor", se Apache leaf och Neap chain.


Russian leaves
Russian leaves, ryska löv, görs i s k diagonal peyote vilket i princip är flat peyote som förskjuts ett steg för varje rad. Instruktioner på engelska, inklusive exempel på hur löven kan användas, hittar du hos Maria. Observera att dessa instruktioner förutsätter att du redan kan sy peyote. Mer ingående instruktioner för stora löv med sydda nerver, se t ex Robin Michaels Lacy Leaves. Vanligtvis görs löven med en tvånålsstart och sys från mitten utåt, men du kan också sy dem från "sida till sida", som i Tatiana van Itens instruktioner. För flera olika spännande variationer, se Victoriya Katamashvili.

För beskrivning på hur du kan sätta ihop löv till en blomma, se BiCer (modell 006) och ett halsband med sådana blommer finner du här. Du kan även variera formen på löven, som i dessa ekblad eller varför inte dessa lönnlöv.

Russian leaves kan även göras med st petersburg stitch, vilket beskrivs på Beadwork.about.com.


Herringbone fern stitch
Som namnet antyder är herringbone fern en teknik/mönster för att skapa ormbunksblad med utgångspunk från herringbonetekniken. Tekniken är skapad av Felinda Bullock och på Frogstone har hon både en tutorial och ett projekt där hon tipsar om en variation på sömsättet.

Nyhet: Råa stenar ny smyckestrend

Amerikanska Colored Stone rapporterar att oslipade eller endast lätt slipade ädelstenar är den senaste trenden inom smycken. Gärna tillsammans med metaller som silver, guld, platina eller mässing, vilka getts en passande textur för att förstärka känslan av hantverk och unikhet i smycket.

De råa stenarna ses som mer miljövänliga, men är också ett tecken på att stenens symbolik är lika viktig som dess utseende: trenden har delvis sina rötter i ett intresse för kristallterapi, feng shui och de egenskaper som dessa tillskriver olika stenar. Stenen anses ha mer av den kraft den fått från jorden om den inte slipas utan behåller sin naturliga form. Till det kommer att två oslipade stenar aldrig är exakt likadana, vilket gör smycket unikt. Något som i sin tur reflekterar att bäraren är unik.

Därutöver är de råa stenarna också ett sätt att utmana traditioner. Att smycka sig med råa stenar är att ifrågasätta människors syn på vad som är värdefullt. Normalt sett ses oslipade stenar som ett material av lågt värde innan människan förädlat formen (och i vissa fall färgen, genom olika behandlingar). Du kan bära en stor rådiamant och få personer i din omgivning kommer att koppla den till det värdefulla mineral det faktiskt är. Här är det naturens egna kreationer som står i centrum och som får ett värde, inte bara så råmaterial utan som färdigförädlad produkt. Som några smyckestillverkare uttrycker det i ovan nämnda artikel: Naturen, Moder Jord om man så vill, har skapat dessa stenar under miljoner år. En mänsklig hand kan inte göra dem vackrare än de redan är.

PS! Förutom smyckesstenar finns det också pärlor som antingen är helt orörda eller bara lätt slipade. Som de råa stenarna fast med hål, vilket passar pärlare i allmänhet och de som inte vill borra i sten själva i synnerhet.

tisdag 13 januari 2009

Lästips: En klassiker om indianska pärltekniker


Horace Goodhue: Indian Bead-Weaving Patterns. Chain-Weaving Designs, Bead Loom Weaving and Bead Embroidery -- An Illustrated "How-To" Guide. Revised and Expanded Edition (1989, Bead-Craft). 80 s.


När jag var liten så hade jag ett stort intresse för indianer. Jag hade flera böcker om de stora hövdingarna, om livet för de nordamerikanska ursprungsbefolkningarna och om försvenskad "indianslöjd". Mina mest älskade ägodelar omfattade bl a ett par trasiga mockasinaktiga skor och ett skärp, pärlbroderat respektive -vävt med åskfågelsmotiv. Som med många andra intressen mattades det med åren och det var först efter att jag pärlat några år som jag kom att tänka på mitt gamla intresse. Pärlarbeten är ju något indianerna är välkända för -- och flera av de sydda teknikerna har fått sitt namn efter olika stammar och grupper. Men aldrig att jag tänkt så mycket på indianskt hantverk i mitt pärlande. Därför blev den jag gången sugen på att köpa en bok, som för många amerikaner en gång var den bok som introducerade dem till pärlvärlden.

Horace Goodhue (1904 -- 1997) var en man med ett stort intresse och lika stor respekt för de nordamerikanska indianernas kultur. Under sitt långa liv lärde han sig pärltekniker från indianer över hela USA och höll kurser och föreläsningar där han förmedlade sina kunskaper till andra amerikaner. Somrarna efter sin pensionering spenderade han tillsammans med sin hustru på resande fot för att träffa indianska grupper och delta i powwows.

Hans bok omfattar en mängd pärltekniker för seed beads/rocaillepärlor (av vissa i Sverige kända som just "indianpärlor") så som olika varianter av daisy chains, ladders, peyote, zig-zags, paiute (brick stitch), pärlvävning och pärlbroderi. Som undertiteln anger handlar det främst om tekniker som används för att sy kedjor. Här finns något mer kända tekniker som Oglala Butterfly, Apache Leaf, Potawatomi och Lakota chain likväl som mer okända tekniker och mönster. Mönstren kommer dels från hans indianvänner och dels genom studier av museiföremål. Observera dock att det inte finns några färdiga mönster i kapitlen om vävning och broderi. Förutom instruktionerna beskriver han också lite av bakgrunden till varje teknik och boken avslutas med en kort essä om pärlor ur ett indianskt perspektiv.

Det som gjorde boken lite svårgenomtränglig för mig i början var dess layout. Den är skriven på skrivmaskin med handtecknade bilder och svartvita foton, utgiven på ett litet förlag, och får därför en känsla av att vara stencilerad snarare än tryckt, vilket en 2000-talsmänniska som jag är väldigt ovan vid. Men när jag väl vant mig vid stilen och hur illustrationerna är uppbyggda tar mitt intresse för ämnet överhanden.

Boken är ett bra köp för den som vill inspireras av och lära sig indianska pärltekniker och då främst sydda kedjor. Den är skriven av en man som närmade sig dessa tekniker med respekt och med syfte att dokumentera dem korrekt. Andra böcker om "indianslöjd" kan ibland ha litet gemensamt med de tekniker som verkligen använts av indianer, utan bara använda förenklade och populariserade versioner baserade på en klichébild av hantverket. Detta skulle Horace Goodhue aldrig nedlåta sig till.

Nyhet: Annorlunda ringstommar från FusionBeads

Märks det att jag gillar amerikanska FusionBeads? De har alltid något roligt på gång om du frågar mig. Denna gång har de tagit in fingerringar i svart och naturligt mörkbrunt trä. Från enkla runda band till rejält maffiga saker. Deras eget tips är att använda ringarna som stommar och limma fast Swarovski flatbacks på dem, som i projekten Rainbow Brite, Bears Claw, Riptide, Lava Flow och Flower Child.

Storlekarna som används på sajten är amerikanska. Du kan omvandla dem till svenska mått (innerdiamtern i millimeter) på exempelvis denna sajt.

måndag 12 januari 2009

Teknik: Bead quilling


Bead quilling är en ny teknik som skapats av pärlaren Kathy King. På bilden syns hennes vackra Moss Agate Pendant, som hon skapat i bead quilling. Namnet på tekniken kommer sig av att den är inspirerad av ett gammalt papperspyssel, som på engelska kallas quilling.

I korthet går bead quilling ut på att du pärlar två pärlor breda "remsor"i square stitch, vilka sedan snurras ihop till spiraler och snirklar. Snirklarna sys sedan samman och formerna kan även dekoreras med större runda pärlor. Pärlarbetet får ett lite speciellt utseende då det tillhör de tekniker där pärlhålen syns tydligt. Därför är det också viktigare än i andra sydda tekniker att matcha tråd- och pärlfärg för att tråden ska bli så osynlig som möjligt.

Instruktioner till tekniken presenterade Kathy King i Bead & Button June 2008. Vill du inte köpa hela tidningen kan du köpa enbart mönstret på Bead & Buttons hemsida.

UPPDATERING: Sedan denna text skrevs har Kathy King givit ut en bok kring sin pärlteknik: Bead Quilled Jewelry: New Beadwork Designs with Square Stitch (Creative Publishing International, 2010).


*Credits: Foto av Kathy King, som hade vänligheten att sända mig detta exempel på sin teknik för publicering på bloggen. Förutom bead quilling har hon använt sig av spiral rope i halsbandet.*

Mönstertips: Pärlkors

Det brukar vara populärt bland så väl troende som icke-troende att göra kors, vilket jag delvis märkt på vilka sökord som lett personer till bloggen. Kanske inte heller så konstigt att många dras till denna symbol, som faktiskt är betydligt äldre än kristendomen och spridd bland många av världens kulturer i sina många inkarnationer. Därför tänkte jag presentera lite olika mönster på just pärlade kors idag. Blir allt från de enklaste till de mer intrikata, från sydda tekniker till trådarbete.


Sydda/trädda kors
Ett väldigt enkelt pärlkors hittar du hos Kaboose. En annan typ av enkelt kors i metalltråd hittar du hos Pärlplatsen. Lite i samma stil är även detta kors hos Kiwa och detta hos Omochabako. Liknande kors kan även göras med chaton montées eller infattad strass, se Kiwa och Beadsmania. Ett lite mer dekorerat kors med pärlor och strass finns hos Parts Club, som även har detta kors med en stor smyckesten som fokalpunkt.

Tycker du om chips kanske ett turkoskors passar dig. Vilket för oss in på de större korsen i RAW/cross-weaving som du hittar hos BeadJewelryMaking (dubbelt), YouTube (dubbelt -- obs! Missa inte del 2), Ruby's Beadwork, Bead-patterns.com, Parts Club, Beadsmania samt Diyla. En annan typ av liggande kors (inom kristendomen känt som ett s k andreaskors) hittar du hos BiCer, modell 014.

Föredrar du andra sydda tekniker kanske lilla Reversible Cross Pendant av cubes eller större Cross av Delicas och guldstenspärlor passar dig. Tycker du om att sy på filigran kan jag istället tipsa om Kiwas kristallkors eller Beadsmanias mindre kristna halvädelstenskors. Hos Kiwa hittar du även intruktioner till att dekorera ett korshänge med pärlor.

Ett annorlunda kors av plastpärlor, mer för dekoration än smycken, finner du hos Happybird's Crafting Haven.


Kors i metalltråd
Ett enkelt sätt att göra pärlkors är att trä upp pärlor på hatt- eller öglepinnar och fästa ihop dessa. För instruktioner till denna typ av kors, se Auntie's Beads/Karla Kam,Bead Studio (eg. ett klöver, men principen är den samma) samt denna blogg (min "korslänk").

Du kan också göra kors där metalltråden dominerar. Bead Club/YouTube ger exempel på en enklare variant i "slarvig stil" helt utan pärlor. Betydligt mer avancerat är Iza Malczyks kors med filigranpärlor. Instruktionerna är till det första korset, men bilder på olika varianter medföljer. Känns det korset för komplicerat kanske Woven Cross Pendant av Vickgould kan vara ett alternativ. Vill du ha mer pärlor, se Gailaviras Beaded Wire Cross.

Föredrar du en fin, keltisk stil med flätade kors kanske Dianne Karg Barons Double Celtic Cross and Scrolls Earrings passar dig (ett keltiskt kors av tråd/snöre hittar du i Suzen Millodots bok Celtic Knots for Beaded Jewellery). Och tycker du om chain maille kan kanske Japanese Cross and Polyhedron Earrings är mer i din smak.
Related Posts with Thumbnails