Historia: Suffragettsmycken

Halsband tillverkat åt WSPU som gåva till Loise Eates.
Museum of London via Wikipedia.

Den som är intresserad av antika smycken och framför allt engelska antikviteter har kanske hört berättelser om suffragettsmycken. Smyckena har, liksom suffragettrörelsen, sitt ursprung i Storbritannien, men letade sig också till andra sidan Atlanten.

Som namnet avslöjar handlar det om smycken som bars eller av vissa anses har burits av suffragetter och suffragister. Suffragister är namnet på män och kvinnor som under 1800- och början av 1900-talet krävde rösträtt för kvinnor. Rösträtten var en viktig del av att ge kvinnor, inte minst de av sociala konventioner hårt bundna medel- och överklasskvinnorna, handlingsutrymme och myndighet i ett mycket ojämlikt manligt samhälle. Kampen för kvinnlig rösträtt var dock långsam, vilket frustrerade kvinnor som Emmeline Pankhurst. Hon ansåg att kampen behövde bli mer radikal och militant och grundade därför Women's Social and Political Union (WSPU). Kvinnorna inom WSPU, som förde kampen bl a genom demonstrationer och skadegörelse, fick namnet suffragettes av en brittisk tidning och det namn kom sedan att få stor spridning.

WSPU samlades under slagordet Votes for Women och från 1908 de av Emmeline Pethick- Lawrence föreslagna officiella färgerna grönt, vitt och lila. Färgerna stod för  dignity (lila), purity (vitt) och hope (grönt) och användes i banderoller, fanor, medaljer -- och smycken.

Nellie Halls suffragettbrosch.
Birmingham Museum and Art Gallery via Flickr.com [cc by-nc-sa 2.0]

Det finns många myter som omgärdar suffragettsmyckena. En vanlig myt är att smyckena -- som kunde bestå av t ex lila ametist, grön peridot och vita pärlor -- var en hemlig kod till andra rösträttskämpar i en tid då myndigheter och samhälle såg ned på dessa våldsamma och, som patriarkatet såg det, känslomässigt labila kvinnor. Men det var tvärtom så att rörelsen var mycket öppna med sina färger och ville att alla skulle känna igen dem. Färgkombinationen var aldrig något som enbart kändes igen av invigda. Påstående som att det användes som en hemlig kod under en tid då WSPU förbjudits faller då rörelsen de facto aldrig förbjöds.

En annan myt är att färgerna skulle stå för Give Women the Vote enligt principen att varje färg stod för ett av orden: Give = grön, Women = vit (white) och Vote = violett. Det finns två saker som motsäger detta. Dels använde man sig inte av uttrycket Give Women the Vote utan av Votes for Women. Den lila färgen definierades dessutom av WSPU som purple, inte violet.

Det finns en mängd smycken som säljs som suffragettsmycken, vilket brukar ge de antika smyckena ett extra värde. Men, som Ivor Hughes säger i sin artikel Suffragette Jewelry, Or Is It? Dispelling Myths and Misconceptions där du kan se flera exempel på smycken, redan innan suffragettsmycken började tillverkas så var färgkombinationen lila-grönt-vitt -- inte minst i form av ovan nämnda kombination av pärlor, ametister och peridoter -- populär. I Suffragette Jewelry: Fact Versus Myth skriver Danielle Olivia Tefft att färgerna blev trendiga då de var kung Edward VII: drottning Alexandras favoritfärger och en mängd edwardianska smycken med en kombination av grönt, lila och vitt tillverkades flera år innan de blev suffragetternas färger.

Hungestrejksmedalj. Birmingham Museum and Art Gallery via Flickr [cc by-nc-sa 2.0]

Betyder det då att det att suffragettsmyken i sig är en myt? Om något var det troligtvis så att suffragetter köpte smycken som hade "rätt" färger utan att de tillverkats just för rörelsen, men det fanns även smycken som specialbeställdes av WSPU för att ges till några av rörelsens ledande kvinnor. Dessa smycken är definitivt suffragettsmycken. Dessutom gav rörelsen ut märken, medaljer och broscher till exempelvis suffragetter som hungestrejkade, hade fänslats i ökända Holloway eller på andra sätt utmärkte sig i rösträttskampen. Dessa smycken är dock idag antingen kära arvegods eller uppskattade museiföremål, som inte finns till salu. Alla smyckena du ser här är exempel på smycken och medaljer tillverkade på beställning direkt av WSPU.

Juvelerare kan också ha hoppat på "suffragettrenden" eller ha gjort smycken på beställningar av enskilda suffragetter, vilket inte finns dokumenterat. Något som däremot finns dokumenterat är att londonjuvelerarna och tillika kungliga hovleverantörerna Mappin & Webb inför julen 1908 gav ut en produktkatalog med suffragettsmycken.

När första världskriget kom så upphörde suffragetternas aktioner. Då blev den nationella sammanhållningen viktigare och en militant kamp för kvinnors rösträtt skulle också kunna ses som landsförräderi. Efter kriget blev WSPU istället The Women's Party. 1918 -- tre år före svenskorna -- fick brittiska kvinnor från 30 års ålder rösträtt. Nu fanns inte längre behovet för kampens färger. Eller för suffragettsmycken.

Medalj med Emmeline Pankhursts porträtt.
Museum of London. Via Wikimedia.